Utgår från att det är en tävlingskörd travare och dom har inte samma inlärda kunskaper  om bett och tyglar som en grundligt inriden ridhäst då det alltid kommer i  andra hand på en tävlingstravare. Börja med att låta en veterinär kolla upp vargtänder och tändernas kondition överhuvudtaget för att ta bort eventuella problem där.

Sedan börjar du om med att lära hästen att böja sig för tygeltag på en tygel och fortsätt sedan till två tyglar och till sist (efter månaders av arbete) rid hästen i alla gångarter på tygel och i form. Efter det så förstår hästen tyglarna och dina problem är mest troligt borta utan att använda några hjälpsnören.

Lycka till

Ja, hon har gått på travet. "Tyvärr" blev hon både riden och körd där hon stod förut, sen blev hon halt ett halvår och sen tog vi över henne (vi lånar henne just nu).

Hon har blivit riden på bett cirka 4 gånger sen i somras pga mitt ointresse för att rida "seriöst". Rider som sagt helst i repgrimma och i halsring (och gärna utan sadel) och då blir det bara skogsridning utan krav. Hon har tävlat i hoppning och kan gå i form osv, men jag tror det är jag som är för snäll också. Jag tror liksom jag ska dra sönder hennes mun även fast jag inte är i närheten :/ Jag har ridit på bett miljontals gånger och jag hade en b-ponny förut som jag red med bett och hela köret på. 

När jag rider med hackamoret hemma vill jag mest att hon ska gå lågt med huvudet och liksom hitta en form hon själv trivs bäst på. Det lyckas hon bra med, men alltid när jag ska få henne att gå i samlad form så gör hon verkligen allt för att slippa. Men när man tränar ensam eller med hennes stallkompis då går det skitbra, men är det fler än 3 hästar på samma bana blir hon galen. 

Har iallafall blåvägrat till både min mamma och kusin om gummisnodden. Jag vet att både jag och Chili klarar av detta utan gummisnodden och det tänker jag bevisa!

Detta med tyglar verkar vara en svår sak för många.

Det är inte fel att ta i ordentligt med tyglarna när det behövs göras men det ÄR HELT FEL att inte ge eftergift till hästen när den gör något som liknar rätt, det behöver inte vara exakt rätt men åtminstone mer rätt än fel för att få eftergift.

Det är inte hur mycket du tar i med tygeln utan hur du gör det med tygeln som spelar roll för hästen. Om du är mjuk men kraftfull med tygeln så kan hästen förbereda sig för det som händer men om du rycker och sliter hej vilt så finner hästen ingen rim och reson i tygeldragningen och försvarar sig mot det.

Med detta sagt så är alltid målet att kunna styra hästen genom att förflytta mungiporna på den och till det behövs mindre än 0.5kg i tygeln.

Du får fundera på om det är ett försvar mot tygeln/handen som sådan eller om det är något fysiskt som fattas hästen(tex kondition). I vilket fall så är alltid en grundlig genomböjning av hästen innan man börjar träna på allvar bra. Detta gör du enklast genom att göra snäva serpentiner på EN tygel och i skritt före varje pass.

Lycka till

Skulle aldrig få för mig att rycka och slita i hennes mun alls. Jag får ofta höra av typ.. alla? att jag är för snäll för att jag inte vågar ta i tyglarna. Har just nu ingen ridbana eller liknande att träna serpentiner på, men när snön smälter bort så kommer det nog gå. Tror även det är hacket som gjort att hon liksom stänger av och "protesterar" när jag ber henne gå ner i form. Så nu blir det bettet, repgrimman/halsringen och sidepullet som gäller. 

Hon har kondition och hon orkar egentligen, men ska som sagt testa att plocka bort hackamoret helt och hållet och se om det blir någon förändring.

Jag menade inte specifikt dig utan endast i allmänhet.

Det är vad hästen uppfattar att vi gör med tyglarna som räknas, inte det vi tror att vi gör med dom. Det är nog inte många som medvetet vill slita och vara oberäknelig med tyglarna, utan när det händer så sker det nog omedvetet i god tro, därför måste vi alltid vara självkritiska och anpassa oss efter vad hästen ger oss tillbaka för att avgöra om det vi gör är tillräckligt bra för att hästen skall acceptera det som bra. Bara då är det bra. Det blev mycket serpentiner där ;-)

Att vara snäll är inte alltid det rätta för hästen och att vara hård är inte heller alltid rätt i samma situation men med olika hästar, så det gäller att vara lyhörd för vad man får från hästen att arbeta med och utifrån det försöka anpassa det vi gör. Vi skall dock kunna vara på båda sätten men ochså kunna ge eftergift direkt det som händer är rätt oavsett hur hård eller mjuk man hanterar tyglarna. Det är eftergiften som styr hästen in på den rätta vägen.

Serpentiner går att göra på en väg, mellan stolpar runt koner bara fantasin sätter stopp. En tygels serpentiner lär hästen att böja sig efter tygeln och man får en betydligt mjukare häst i hela kroppen, inte bara i handen.

Lycka till

Har bytt bett nu, till ett anatomiskt D-bett från Mylers. Hon trivs mycket bättre på det bettet och kan slappna av mer! Så framsteg gör vi allt :D

Roligt att höra att det går frammåt.

Lycka till