Vart kommer det ifrån?
Den svenska travaren är oftast en korsning av utländska travar-raser och som råkat födas i Sverige. Min egen som är med på bilderna är till exempel 100% amerikansk travare till blodet, men ändå står det svensk varmblodig travhäst i passet. Utomlands är det relativt vanligt med passlöp istället för travlopp och därifrån kommer passanlaget. Tölt i sin tur kommer också från passen, egentligen är det en slags mix mellan pass och trav, på en riktigt ren tölt kan man tycka att de diagonala benparen följer varandra ena minuten (trav) och de laterala följer varandra nästa minut (pass) utan att hästen egentligen ändrar takten. Men oftast är tölten en liten aning lateral i det att benparen på samma sida lyfts nästan samtidigt, men sätts ner i ren fyrtakt på grund av att frambenet rör sig en aning långsammare eller en aning större än bakbenet som rör sig lite flackare.
Bilden visar hur det röda benparet är parallellt vid lyftet, medan det blå benparet trots detta inte landar samtidigt (frambenet är bara halvvägs nere medans bakbenet redan är i marken). Vissa hävdar att hästen går i något passtakt, men jag vet inte om jag håller med eftersom  nerslaget fortfarande är ren fyrtakt. Jag tror inte att det har någon betydelse egentligen heller, rent hälsomässigt. Tölten blir också ofta mer passtaktig när man ökar tempot.

Jag har hört talas om andra raser än varmblodstravaren som ibland har passanlag. Enstaka kallblodstravare, russ, araber och till och med halvblod har setts tölta. Från början kunde generellt sett alla hästar detta, men inom de flesta raser har det avlats bort då det inte var önskvärt av olika anledningar (tex. framför vagn). Ändå dyker det upp lite här och var. Jag misstänker att fler hästar än vi tror har någon form av passanlag, men att det tränas bort och aldrig upptäckts, kanske bara som en konstig takt i traven under en växtperiod eller något.

Olika former av ''tölt''?
Tölt är ju egentligen benämningen på islandshästens gångart, men det är inte den enda hästen som har en fyrtaktig gångart. I USA (jag kommer nämna USA ganska mycket eftersom jag har fått många tips därifrån och deras tölthästar liknar varmbloden mer i typen) kallas islandshästarnas tölt för ''tolt'' men samma gångart hos andra hästar kallas ''rack''.   Skillnaden mellan tölt och rack är minimal, om det ens finns någon egentlig skillnad. Däremot finns det mer än en form av rack och jag upplever att den är friare i sin formbeskrivning. Mitt personliga intryck är att tölt måste se ut på ett speciellt sätt för att få vara tölt, medans rack är rack så länge takten och benföljden är rätt. Ungefär som att trav är trav oavsett om den har rejält undertramp eller inte. Saddlerack är en kort form av tölt, den är rent fyrtaktig men eftersom den är lite kortare och långsammare har den inte jättemycket undertramp. Rack är både ett samlingsnamn och mellan varianten, en slags arbetstölt. Speedrack eller single foot som det också kallas är snabb, och kan vara något passtaktig. Det viktigaste är att bara ett eller två ben är i marken samtidigt, och att den är snabb. Vissa speedracking hästar ser mest ut som om de går i en lätt bruten flygande pass snarare än tölt. Inte helt förvånande blir många amerikanska travare(passlöpare) singlefooters om de skolas om till ridning efter livet på banan.
Saddle rack:

Rack:

Singlefoot/speed rack:

Video på en amerikansk travarhingst i singlefoot: http://www.youtube.com/watch?v=MM0VtEB8MK4

Förutom rack finns även Flat foot walk (FW eller flatwalk) och Running walk (RW). Det är mest Tennessee walking hästarna som är kända för denna gångarten, men i princip alla hästar med töltanlag kan gå i flatwalk. Runwalk är en snabbare form av flatwalk med mer övertramp. Så vitt jag vet kan Crow bara gå i FW, men jag är inte helt säker på var gränsen går, den är lite luddig.
I Flatwalk känns det som att man sitter helt stilla, medans bröstet vibrerar. Hästen går så gott som helt i skritt, men är snabbare, man sitter som sagt still – det är detta man huvudsakligen kan känna skillnaden på - och huvudet på hästen nickar i takt med bakbenen, som har ett rejält övertramp. Exempelvis har Crow 20-30cm övertramp med bakhoven framför framhovens spår, när han går i Flatwalk. Man brukar säga att ''ingen nickning med huvudet = ingen walk'', så fort hästen går över i pass eller rack slutar huvudet att nicka.  Flatwalken ser ganska rolig ut innan man vänjer sig, och man  undrar nästan om hästen är halt. Men det är naturligt för dem att gå så i den gångarten, är de riktigt avspända fladdrar öronen och tänderna klapprar i varje nick.

På den mer diagonala sidan finns foxtrot och foxwalk. Dessa känner jag inte till så bra eftersom de inte förekommer hos Crow :) Men de är en slags fyrtaktig trav, och motsatsen till stepping pace.

Steppingpace är ungefär detsamma som grisepass. En bruten pass som visserligen är fyrtaktig, men inte jämnt fyrtaktig. Istället för 1-2-3-4 är takten 1-2---3-4. Grisepass brukar man även säga om hästen  går i 'ren' pass men utan svävmoment. Stepping pace/grisepass är inte önskvärd hos någon ras, även om den kan vara mjuk och behaglig för ryttaren. Det anses allmänt att den sliter för mycket på hästen. Däremot ät foxtrot en accepterad  gångart och signaturen för Missouri Foxtrotter hästen.

Foxtrot (ser ut som skritt men man ser hur de diagonala benparen är nästan parallella): http://media.equisearch.com/wp-content/uploads/2003/07/foxtrotter-250x241.jpg

Stepping pace:

Sedan finns rasbetonade gångarter, som pasons fino, largo, trocha och islandshästens tölt. Men de går jag inte närmare in på här.

Form?
Man bör komma ihåg att olika hästar rör sig olika. Det är lätt att vi som är vana vid islandshästar som enda töltrasen vill att travaren ska se likadan ut när den töltar, men det är att be om väldigt mycket. Precis som travaren inte rör sig som en lusitano eller shetlandsponny, finns det ingen anledning att den ska röra sig som en islandshäst. Vill man jämföra sin travares tölt med någon annan hästras så bör man nog se till töltraser med liknande kroppstyp. Till exempel Tennessee walking horse, Foxtrotter eller Racking horse (som egentligen är töltande hästar registrerade under det namnet. En travare kan registreras till racking horse). Men det viktigaste är ändå att man arbetar mot en sund och avspänd form som är så rent fyrtaktig som möjligt. Personligen ser jag inget fel i lätt passtakt på en för övrigt avspänd och mjuk häst, men om hästen enbart vill grisepassa och dessutom har problem att trava, så finns där högst sannolikt spänningar eller svagheter i hästen som behöver tränas bort.

Vilken form en häst bör och kan tölta i är ett omdiskuterat ämne. Många hävdar att de måste sänka ryggen och hålla upp nosen, ofta genom att ryttaren går på med hälarna och drar i munnen, och att hästen bara kan tölta med sänkt rygg. Naturligtvis finns även de som inte bankar eller drar, men som ändå rider hästen i en hög form med osedvanligt kort hals. Exakt vilken form ryggen har syns inte alltid under sadeln, speciellt inte på mindre hästar, men i de flesta fall jag kunnat se och bedöma ryggen har den varit väldigt sänkt och det är ju även logiskt. Jag läste nyligen i en artikel som beskrev  varför höjt huvud och sänkt rygg kan hjälpa takten att bli ren. ”När hästen sänker ryggen kan frambenslyften öka, men samtidigt minskas och försenas bakbensstegen'' Detta förklarar  hur passtakten bryts av en sänkt rygg.
Att det däremot skulle vara omöjligt att tölta med en åtminstone neutral rygg och träna fram tölten genom att mjukgöra och arbeta hästen som i god dressyr, det har jag mycket svårt att acceptera som sanning. Jag arbetar mot en avspänd form, även om det inte är detsamma som en grand prix dressyrform så vill jag ha en längd hals även i tölten, och nosen framför lod men ändå inte tvunget vertikal. Och då vill jag naturligtvis att ryggen ska följa med, nosen är ju inte det som bär upp mig.

Men vi är alla barn i början, jag anser inte mig själv som någon expert heller. Och självklart kan vi inte förvänta oss att hästen ska kunna gå perfekt från dag ett.

Hur börjar man?
Det första man behöver göra för att träna tölten är att hitta den. Att lära in en hjälp eller signal som betyder just tölt, och en för trav. Det har man nytta av senare också.
Sedan när man fått sin tölt, eller grisepass/bruten pass som det gärna är i början, handlar det om att få hästen avspänd och mjuk utan att bryta av. Man måste lära sig att känna och höra när det blir rätt takt. Lyssna på hovslagen – det går utmärkt att tölta/grisepassa lugnt på asfalt ibland för att lyssna bättre – de ska vara jämna och i fyrtakt. Ramsan ''black'ndecker-black'ndecker'' är ett populärt sätt att höra om hovslagen låter jämnt, även ''pick-a-pocket'' kan användas. I sitsen kan man känna ifall det svingar från sida till sida, vilket tyder på pass, eller om det stöter upp och ner vilket kan vara travtakt. Man kan ju även filma eller ha någon på marken, fast det kan vara svårt för den på marken att se om det är ren tölt eller inte om denne inte är van. Blir det rätt takt är det eftergift och beröm som gäller.
När du väl vet ifall det är rätt takt eller ej, kan du försöka påverka den. Jag töltade mycket i skänkelvikningar och öppnor för att bryta upp Crows passtakt. I allmänhet är mycket lösgörande övningar bra för hästen och för tölten. Att kunna sänka hals och huvud något och ändå bibehålla takt och mjukhet är nyttigt.

Men framförallt att arbeta med en mjuk, avspänd häst, och lirka lite, så kommer man långt.
Vill man träna i flatwalken går det enklast genom att skritta ordentligt, be hästen ta ut steget och när hästen fattat poängen, driva på till så snabb ''skritt'' det går utan att bryta av. Du känner som sagt igen flatwalken på att du plötsligt sitter still, men  hästen nickar tydligt upp och ner med huvud och hals. I all töltträning är skritten väldigt viktig, och man ska kunna få en aktiv, stark skritt. Hästen får inte bara gå och såsa när man tränar skrittarbete.

Vill man locka fram rack eller saddlerack gör man liknande, men man låter hästen bryta över till tölt (eller möjligen grisepass), dock inte till trav. Är det ren fyrtakt berömmer man för det, är det grisepass arbetar man med ex en öppna för att få några rena steg så att man kan berömma. Så har i alla fall jag gjort. Att lägga in ett ljud- eller skänkelkommando när man väl fått tölt underlättar så att man fortfarande kan gå i flatwalk om man vill eller få tölt när man vill utan att behöva rusa in i gångarterna.

Vikter, behövs det?
Jag avråder från att experimentera med olika vikter på hästens fötter. Det är relativt vanligt inom gångartsvärlden, både islandshästen med sina viktboots, Tennessee walkern med både pads eller skor som kan väga över 2kg (!) styck och i allmänhet vikter eller kedjor framförallt runt frambenen på raser som tävlas i tölt. Detsamma gäller speciell verkning av hovarna osv. Om hästen inte kan tränas att tölta naturligt och fyrtaktigt utan dessa hjälpmedel så kanske man ska hålla sig till trav.
Vikterna är till för att ge ett högre lyft, vilket är snyggt och eftertraktansvärt inte minst på tävling, och för att förbättra takten genom att frambenen tar större steg och därför landar senare. Jag personligen känner att även om hästen skulle vara något passtaktig så är det hälsosammare att gå i den lilla graden passtakt än att sätta på vikter.
Visst kan en skicklig tränare eventuellt använda dessa hjälpmedel på ett bra sätt, men själv undviker jag dem. Speciellt eftersom jag inte tävlar och därför inte behöver ett flashigt rörelsemönster, det räcker att min häst blir hållbar.

Men blir inte hästen förvirrad?
Så länge man är konsekvent med att travsignalen betyder trav, och töltsignalen betyder tölt, så kommer hästen inte att byta emellan de båda. Precis som att den inte byter mellan trav och galopp hur som helst. Dessutom kan hästen redan tölta och om den blir förvirrad eller stressad är det större risk att den börjar tölta eller passa om den inte fått lära sig att signalen för trav är just trav och inget annat. Att ''öka tills det blir trav'' är ju egentligen ingen riktig travsignal utan betyder bara öka tempot. Men det kan vara klokt att inte fatta tölt från trav eller tvärtom, utan bryta av till skritt och sen trava eller tölta. Hästen bör inte lära sig att man får skifta, åtminstone inte i början- När det väl sitter kan man ju lära in töltfattning från trav om man vill. Det finns också en risk att hästen blir lite förvirrad aldeldes i början, innan den lärt sig skilja på travsignal och töltsignal. Men det är övergående om man bara är konsekvent. Även andra gångarter kan förväxlas, exempelvis händer det att Crow blandar ihop trav och galoppfattning, speciellt på ridbanan. Men är man bara konsekvent så löser de problemen sig.

Hur blir jag av med tölten?
Det blir du inte, den finns där. Men du kan välja att inte använda den, och då är mitt råd fortfarande att ha en speciell signal för trav och eventuellt en för tölt. På så vis kan du be om trav specifikt ifall hästen börjar tölta, och du slipper mixtra med tempo och samlingsgrad. Att försöka träna bort tölten genom att öka tempot till trav är inte en helt vattentät metod eftersom en häst ganska enkelt kan tölta både långsammare och snabbare än den normalt travar. Om hästen inte skulle uppfatta att det är just trav du vill ha är det därför lätt hänt att du bara lär den att tölta snabbt, och sen har du inte längre någon metod som fungerar.
Min travsignal är att knacka lätt med innerskänkeln i travtakt, och den är inlärd genom att jag var tvungen att rida på snäva volter och fick använda innebenet för att alls få trav, i början. Nu fattar han trav omedelbart på den hjälpen, och kan fatta långsam trav från skritt, så jag behöver inte oroa mig för att han ska bryta av till tölt om jag vill trava långsamt.

Jag hoppas att denna artikeln var intressant att läsa och kanske till och med hjälpsam för de som har en travare med passanlag. :)

PS: Att de flesta bilderna är på min travare beror inte på att vi är världsbäst, utan på att det är de bilder jag kan använda lagligt. Det är fullt möjligt att få bättre form m.m. än vad vi har. :)
Källor: Min egen erfarenhet och stöd från olika internet forum, framförallt gaitedhorsesense.com, där jag fått mycket tips och råd.
En bild kommer från google, adressen till dess hemsida är: http://www.equisearch.com/resources/breeds/profile_missourifoxttrotter/
Artikeln jag nämnt är ''Seminarium med Gerd Heuschman'' i Hästfocus 6/7 2011