Eftersom du inte har några stora planer på din ridtravare,ja att den ska bli dressyr/hopphäst utan har den andra till träningar.

Tycker jag du ska vara nöjd att han får va lite skogsmullehäst. 

Är ju farligare o harva runt på banan i okontrolerad ridning,men som skogsmulle tror jag absolut inte att det har någon skada att han inte rids i form.

Men kan ju istället gå mycke i skogen o klättra mm just för musklerna.

Detta  är min åsikt såklart,jag har själv varit skogsmulle ryttare i alla år.

Och har en duktig medryttare som gör det andra åt mej i stället =)

Lycka till med dina hästar.

#1 Ja tanken från början var ju att hon skulle vara min tävlingshäst och jag har väl någon liten tanke någonstans om att jag skulle vilja lura min pojkvän till att lära sig rida så vi kan tävla ihop (western-kossor), men iom att jag inte visste hur hon skulle hålla så vågade jag inte satsa på att hon skulle hålla som min tävlinghäst. Nu verkar det ju som om hon håller iaf, men vi får se för pojkvännens intresse verkar ha svalnat lite.

Jag är nog inte så orolig att hon inte rids i form. Hon har en väldigt bra hållning naturligt och söker sig självmant nedåt/framåt i någon form av unghäst-form. Jag är dessutom inte så bekymrad över det där med form öht sålänge man rider hästen fritt och inte hindrar den att gå i en naturlig form. Men att rida korrekt är i mina ögon att hon ska lyda (tex faktiskt stanna när man ber om det, svara på hjälper korrekt osv). Den här tjejen åker mest bara med och E gör lite som hon själv vill. Tex så kan hon inte få E att gå fram om inte hunden eller den andra hästen är framför eller att E självmant ville gå fram och kanske egentligen redan var påväg fram. Hon kan få stopp på henne (att stå stilla är favoritsyssälsättningen enligt E) men inte direkt på kommando utan mest av att E är klok nog att veta när man stannar alt saktar av. E är en klok men envis och bestämd dam, hon är inte den lättaste hästen men hon är nog den snällaste som finns. Jag kan sätta upp vem som helst på henne och ta en ridtur och det fungerar alltid problemfritt oavsett utbildningsnivå på ryttaren (snarare svårare ju duktigare ryttare). Det är inte så svårt att hänga med på henne och hon har bekväma gångarter, men att faktiskt rida henne är en helt annan femma…

Jag skulle nog säga, att om det inte känns helt fel, så skulle jag nog låta dem fortsätta, för man lär sig för varje vända, och så lär man sig ju hästens knappar och egenheter efter ett tag, så om du 'orkar' så skulle jag nog ge det ett tag till.

Ge henne konkreta tips, och/eller håll lektioner om precis sådana saker, som just att få hästen att lyssna bättre.

Det är väl det som jag skulle tipsa om, tyvärr är inte jag så duktig heller, har varit medryttare på <3 sedan i… november? Och har först nu börjat hitta de helt rätta knapparna för att vi ska kunna kommunicera felfritt. (Doch är ju jag bara där varannan vecka, men ändå.) Så det tar ju lite tid att 'växa ihop' och lära känna varandra helt.

Kanske uppmuntra henne till att jobba lite från marken/NH?

#3 Jo jag har all tid i världen och jag försöker. Men HUR uppmuntrar man henne att VILJA lära sig och hur gör man när man är för dålig på att lära ut men hon inte vill rida för någon instruktör. Hur motiverar man henne.

Är absolut ingen expert, är hobbyryttare själv! Men tänkte att hon kanske kan få upp intresset om du ber henne kolla på dig när du rider hästen som hon är medryttare på? Då kanske hon kan få upp ögonen för samspelet mellan häst och ryttare och ser vad hon går misste om :)
Du kan ju försöka lägga fram det på ett snyggt sätt, utan att hon känner sig pressad.

Har kommit på att jag ska bygga upp en trailbana i paddocken för då får hon något att fokusera på annat än att hästen ska röra sig si eller så (som jag tror hon tycker är tråkigt). Att få hästen att gå över bron, kunna släpa ett däck osv tror jag är sådant som hon kan tycka är roligt å andra sidan. Men för att få hästen till detta så krävs ju samarbetet och här kanske man kan fånga lite intresse hos henne.

Vi red i skogen och skulle gå över några stockar (ganska höga kliv) och E ville inte varpå medryttaren direkt säger: hon vill inte så jag hoppar av. Direkt sa jag att 'nej var lite envis nu och se till att hon faktiskt går över, bestäm dig för vad du vill att hon ska göra och se sedan till att du får henne dit'. För typ första gången fick jag henne att faktiskt ha lite jädrar anamma och rida hästen över stocken. När hon väl gjorde det så gick ju E över. Pratade lite med henne om detta med vikten av att E lyder och tror att hon iaf började fatta vad jag menar. Men detta är ju bara början, får väl försöka långsamt att ta en bit i sänder. Men jag tror trail-banan kan vara en inkörsport.

#6 Tror att du har en bra plan där. Tror också att det hjälper om hon märker att det faktiskt går bara man är bestämd.

Har själv en medryttare till pappas häst som inte riktigt vågat vara  bestämd. Lite frustrerande när man lagt ner tid på att få hästen att fatta att den ska galoppera från skritt och inte slängtrava in i galoppen (vilket är hemskt obehagligt plus att man riderr honom barbacka, så..) sen kommer medryttare som i alla andra avseenden är toppen, men vågar inte riktigt vara bestämd. Och på en ridtur lär sig hästen att man kan slängtrava istället för att galoppera.

Till slut vid en ridtur när det bara inte funkat sa jag ''ok, stopp. Nu rider du tillbaka en bit, fattar galoppen från skritt och galopperar hit, han KAN det. Och går det inte så får jag hoppa upp ett tag för nu lär du honom aktiskt dumheter." Det gick ju inte så jag fick hoppa upp, men han hade under hela ridturen fått slängtrava  istället för att fatta galopp så.. tja, jag fick vara väldigt hård. Jag är egentligen emot att slå hästen, men när han är fullt kapabel att lyda och vet precis hur han ska undvika att det  blir värre för honom så får han faktiskt skylla sig själv.  Jag red bort, första gången var även jag för mesig (var ju van att han lydda mig lätt och tyckte att sits och en lätt liten smäll borde räcka mer än väl) nästa gång fick pisken gå tills han tog en galoppansats då jag självklart slutade, berömde och klappade om. Sen fattade vi igen och den gången räckte det med sitsen. (som sagt, jag är absolut inte för att slå hästen, och när jag lärde in fattningen från början behövdes det inte utan spöet fick kittla lite i ljumsken vilket gjorde att han sparkade till lite med bakbenet så småningom och slog över i galopp av sig själv och fick beröm. Men vid detta tillfället var det rena rama dumheten och han är en  ganska hårdhudad häst när han sätter den sidan till)

I vilket all, när medryttaren såg att det gick och att han inte gick  sönder så ble hon mer bestämd och var beredd på att anväda spöet vid behov en gång rejält istället för små smällande lite halvhjärtat. Det behövde hon inte, bara att hon blev mer bestämd i sinnet har gjort att han glatt skrittar, travar och galopperar, inte vägrar för den läskiga postlådan osv. Och vad man än vill säga om träningsmetoden så är hästen också piggare och gladare, nu när han inte funderar så mycket på om han kan slippa dtt eller datt utan bara kan göra det och ha kul.

Om din medryttare ställs inför hinder som hon får vara lite bestämd men sen tar sig över och inser att det faktiskt inte är så svårt, så kommer det nog hjälpa i längden :) Man ska ju vara konsekvent, och om man då låter hästen själv bestämma när den ska göra saker som den redan vet att den kan, så blir det inte bra för nån. Sen är det naturligtvis en annan sak om hästen inte förstår vad den ska göra eller faktiskt är rädd, man får ju vara bestämd då också men en rädd häst kan ju  lära sig av att ryttaren leder den en gång eller två.

#7 Problemet med min häst E är att hon är inte rädd, men hon kan inte alla hjälper och allt då hon egentligen inte är så mkt riden (typ grön unghäst fast vuxen i kropp och knopp men inte utbildningsmässigt). Tjejen som rider är dessutom otroligt rädd hela tiden vilket gör att hästen känner att hon kan testa tjejen. Sätter hon sig emot så vågar inte ritkigt tjejen. Vi jobbar på det och kanske att det blir bättre (tjejen blir iaf modigare efter hand märker jag), men i dagsläget så bli hästen sämre och sämre.

#8 Jag menade ju inte att hon skulle piska fram hästen, det var bara så det fick bli i exemplet, för den hästen kunde ju men satte sig emot helt enkelt för att ryttaren inte var tydlig nog i sitt språk och han är fruktansvärt lat tills han märker att det är lättare att bara sköta sig och ganska kul att komma ut i skogen.

Lite samma grundproblem känns det ju som att du har - ryttaren är inte tydlig (= är osäker och vågar inte exempelvis lägga om skänklarna, räta upp ryggen och lotsa hästen över stocken fast och bestämt med mjuk hand utan kanske istället tvekar lite och ursäktar att hästen inte lyder, istället för att ta tag i det och lotsa hästen fram på bästa sätt för just den hästen vid det tillfället) och därför testar hästen och blir besvärligare. Har jag missuppfattat det?

Är det så tror jag att ni är på rätt väg. Men kanske du borde rida lite då och då för att påminna pålle om att ''så här var det du skulle göra" så att pållen håller sig känslig och lydig nog för medryttaren att fortsätta utvecklas på.

låt henne bara lulla på i skogen det är perfekt med 2 som trivs ihop och bara vill njuta av att komma ut och vara tillsammans !

Kanske är jag ute och cyklar nu, men medryttaren kan ha dåligt självförtroende/taskig självkänsla. Denne kanske då njuter extra av att känna lugnet och bara få lulla på med hästen i sin egen takt, så att säga. Är medryttaren osäker så blir personen förmodligen inte säkrare av att det ställs krav (nu menar jag inte att TS ställer krav på sin medryttare, men mår man inte bra så kan även små saker kännas betungande). Mår ingen av de inblandade dåligt eller far illa av lite skogs-lull så ser jag ingen anledning till varför medryttaren inte ska kunna fortsätta