Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag vill skriva av mig här eftersom det finns ingen inom min umgänges krets som kan förstå känslorna man kan ha för en häst…

Slätta Tösa, ett varmblod som har betytt livet för mig, född 1998 men kom i mina ägor oktober 2008. Pga ekonomin var hon tvungen att byta ägare sommaren 2011.

Denna häst var fantastisk på alla sätt, jag fick henne i en väldigt jobbig period i mitt liv där jag många gånger allvarligt funderarde på att avsluta mitt liv. Hon blev den som höll kvar mig, de var till henne jag gick när jag behövde prata ut och gråta, och varje dag kunde hon stå hur länge som helst med huvudet mot mitt bröst tills tårarna slutade rinna.

Vi kunde fara ut på flera timmars ritt i skogen bara för att jag ville komma bort, hon var ett ganska bestämt sto som visste vad hon ville, de märktes på dom dagarna då jag mådde bättre, då kunde hon tjura ihop totalt och vägra gå åt de hållet jag ville, men när jag mådde sämre kunde jag styra henne rakt ut i skogen utan någon protest, hon var en väldigt lyhörd tjej.

Allt efterssom tiden gick kom vi närmare och närmare varandra, jag fick livslusten tillbaka och började leva igen, sen rullade allt på, blev bättre och bättre hela tiden tills den dag ho inte stog i hagen nå mer, När de hade varit en man och hämtat henne utan min vetskap hade min dåvarande låssasmamma sålt henne…

Allt kraschade igen, Skolan gick åt helvete, jag sjänk mer och mer tills jag knappt orkade äta, de var vid denna tid jag lärde mig att sätta upp de falska leendet på läpparna, att kunna låssas må bra så ingen kunde se igenom min fasad… Allt för att jag Kasnek någon dag skulle få träffa henne igen…

Efter ett år fick vi tag i kontaktuppgifterna till han som hade henne… Jag ringde och förklarade gråtande hela situatonen och frågade om jag fick komma och träffa henne igen för att få säga hej då på riktigt. De fick jag inte, jag han bli jätte ledsen innan han sa att han gav tillbaka henne till mig, jag var så lycklig att jag inte visst vars jag skulle ta vägen. Men så vare, hon var min igen… Min lilla pärla!

Hon kom upp till mig i mars 2010 jag var lycklig igen, den sista pusselbiten var på plats, jag hade mitt hjärta precis vars hon skulle vara, i mina ägor.. Jag tillbringade många timmar om dagen, och många nätter med henne, jag kämpade mig uppåt med stora framsteg tack vara henne vid min sida…

Jag älskar denna häste mer än någonting annat, de är sjukt hur en häst kan betyda så otroligt mycket… När jag får ekonomin på plats så kanske, kanske jag kan få köpa tillbaka dig igen… <3