Jag är just nu medryttare på en ganska bestämd, men otroligt mysig kallblodsherre.

Har varit där sen i oktober kanske?, och har tills för någon vecka sedan inte varit något problem alls, men nu…

Vi har haft lite problem med att han blir så jäkla het när vi är ute på 'utridningsvägen' och vill gärna montétrava iväg, men nu är det inte det vi ska prata om.

Problem är nu det motsatta.

Jag ska beskriva förhållandena: i byn där han står (på ägarens gård) är det ganska långa uppfarter till husen.

Så först rider man ner för ägarens uppfart, rider kanske 20-30 meter på en inte särskilt trafikerad väg, och sedan upp på grannens uppfart.

Man rider alltså där uppför, inga problem.

Men sedan finns det en liten 'kopplingsväg' mellan uppfarten och själva utridningsvägen.

Och där är det nu en 5-10 cm hög snökant.

Sedan är det skottat en meter/en och en halv bredvid denna lilla korta väg, och nu är dert så att, när han ser den här vägen, så tvärar han.

Han ställer sig , och går i sidled mot den lilla uppskottade 'vägen' som slutar i en gigantisk snöhög.

Och envisa som vi båda är, så blir det en kompromiss;

Han tvärar rätt in i snökanten som ligger mellan de båda 'vägarna', och där blir han sedan ståenden.

Man kan föra honom i sidled, rygga, allt utom att gå framåt.

Senaste gången stod vi i tjugo minuter innan han tog ett pyttesteg upp på snökanten, och sedan så ryggade vi resten av vägen, och sedan blir vi stående.

Vi tvärar, ryggar, allt vi kan komma på, utom att gå framåt.

Det går inte.

Sista gångerna har vi stått i cirka 40 minuter, trilskande, tills han gått ett steg framåt, och jag överöst honom med beröm, och sedan suttit av och promenerat med honom en liten stund.

Tidigare har han tvärstannat precis när man kommer ut från 'kopplingsvägen', men då har det gått att tvära honom ur det, och sedan har det flutit på bra efter det.

Jag vet att många har bara suttit där och låtit hästen inse att det är lättare och roligare att göra som man vill, men han ger inga tecken alls på att vekna.

Vad kan man göra!?