Min första häst var travare och det bara blev så pga att jag kände förra ägaren sedan tidigare och jag fick hästen av dem..
Jag blev helt såld då han var den mest fantastiska varelse som gått på denna jord!
Nu skulle jag inte kunna tänka mig att ha något annat än just travare.

#1 Så har det blivit för mig oxå. Skulle jag leta efter att köpa en häst skulle jag leta efter vbl. travare (även om jag hellre köper mina direkt från banan..) Har fastnat liksom ;)  (Finns bara ett undantag på en individ som råkar vara Lettiskt varmblod)

Att jag skaffade just en ridtravare var något av en slump, antar jag :P Hade siktat in mig på att ha en fjording, så jag hade kollat på några sånna, och även ett kallblodstravarsto, men inget kändes riktigt rätt. Hittade annonsen på Heman, och allt lät helt perfekt, och allt var även helt perfekt när vi åkte ner och tittade på honom, så det fick helt enkelt bli honom :) Har haft honom i över två år nu och har aldrig ångrat att jag köpte just en ridtravare :)

Min första häst var också travare och jag fattde direkt tycke för dem, de va inte sega eller långsamma som andra kan vara… sedan var ja tyvärr tvungen att sälja henne

Ett par månader efter så var vi tvungen att skafa en sällskapshäst till våran andra och såklart blev de en travis

jag letade foderhäst att ha på ett halvår. kikade först på en travare som var lite stor och som de helst ville ha ut för en längre tid och de hittade en annan som passade bättre. sen ett d-ponnysto med spatt som eg. skulle säljas och blev såld.

sen ringde rogers ägare till mig, hon hade sett min annons på nätet hos en kompis tror jag det var för hon hade inget internet själv. jag letade efter en häst åt läromästarhållet, roger var absolut inte det men snäll, syntes i ögonen. provridningen gick inte något vidare, han stannade och vägrade gå två ggr så jag fick lirka lite och så fösökte vi trava men det lyckades inte så bra. han var inte hästen jag var ute efter egentligen men visade sig vara perfekta pållen för mig ändå:D Nu har han fått kondis och lite muskler och kan trava riktigt och galopperna i båda varven fungerar bra också även om vänster är lite lättare.

Av ren slump hittade jag Millan faktiskt. Jag letade foderhäst, var och kollade på allt möjligt, men ingenting klickade sådär som det skulle… Tills jag hittade Millan. Jag blev så himla kär med en gång. Det klickade riktigt rejält och sedan den dagen har hon varit min. Jag tog faktiskt hem henne dagen efter.

Då jag skulle köpa häst -94 så var det en fjording. Men de ringde dagen innan vi skulle komma och titta på henne och sa att de ångrat sig och skulle inte sälja. Kom då att tänka på en lapp som hängde på ridskolan om ett varmblod som  var till salu. Vi åkte och tittade och veckan efter kom han hem till mig. När det var dags för nästa häst så var det bara varmblodstravarannonser som jag tittade på….

Hade hållt på något år med att träna monté hos en travtränare, och efter första gången jag satte mig på en av hans hästar så var jag fast! Jag hade aldrig ridit någon häst som var så personlig som just dessa hästar och så samarbetsvilliga!
Sen slog tanken att jag skulle kanske skaffa mig ett varmblod som jag kan ta montélicens med, så började leta för fullt och travtränaren hjälpte till såklart!
Sen svalnade tankarna om att ta montélicens då jag blev medryttare på ett varmblod i ett annat stall och han reds bara "vanligt" så började bli intresserad av allroundridning igen.. så fortsatte leta men denna gången efter en häst att rida i skogen med och kanske träna lite dressyr med.
Så hittade jag Viking på en travannons, han såldes fortfarande till trav eftersom han hade kapacitet till mer men jag tänkte äh va fasen kan ju bara åka å titta han stod ju inte långt ifrån där jag bodde. Knappt en vecka senare stod han här hemma:)

jag letade avelshingst och åkte o titta på studsen som jag föll pladask för och inte kunde lämna pga hur han såg ut och hadde de :/

Allt började med att en jobbarkompis till mig behövde hjälp med sin häst och det var då jag föll pladask för ridtravare och jag kan inte tänka mig en annan ras, ok dom delar plats med shettisar.

Hade bara en nordis och en shetlänning först.. Jobbade sen i ett travstall under en period och fastnade för travare i allmänhet. Det var också därifrån jag "fick med mig" min knäppa travardam, som passar mig som hand i handske

Har hållt på med trav hela livet men alltd gillat att rida oxå. Min ridtravare är våran egen avdankade travare som vi tar föl på och som jag har som ridhäst:)

hmm ja…….jag hade sålt min 1 åriga lille arab/hbl unge och hade beslutat mig för att lägga ner en stund med hästar,vilket är ganska svårt efter 26 år i stallet.

Fick erbjudandet att ta Pacman gratis ,då va han 3 år nyss inriden,ok jag testar…ja han e ju kvar så plus en till ,lilla Täpp som även hon satt som smäck i hjärtat.

Åkte och prov red och en v senare kom hon hem.

Egentligen från början är jag väl en sk hbl människa men efter att jag fick Pacman så existerar inget annat(tycker att ex hbl är trökiga)ingen utmaning och det ä'r det jag gillar med just travaren el fd,det är spännande att se vad man kan göra av dom!!!

Ren slump.
Fick reda på av en att Maggan stod i en hage och skrotade och jag ville ha en sköhäst så jag gick och frågade ägaren om jag fick rida henne och det fick jag.

Några månader senare så hände det något (lång historia) så jag blev "tvungen" att köpa henne. Hehe.   ;)   :)
(Egentligen så var jag inte så jätteförtjust i henne då, hon vart sååå elak. Haha!)

Hur "Lasse" (Last Hood) kom hit är lite av en askunge-saga.

Han gick i träning hos Richard L Jansson när Malena började jobba där. Då tränades han ingenting utan gick i hagen och väntade på slaktbilen eller att Olles barnbarn skulle komma och hämta honom för att ha som ridhäst.

När ingenting hände så bestämdes det att Malena skulle få träna upp honom för att ha en häst att köra provlopp med för att ta sin körlicens och ev. rida något monté-lopp på.

Lasse hade då bara sprungit in 32 000 och var 7 år gammal. Så han var inte särskillt bra.

Lasse är en väldigt rädd och osäker häst, men efter att han gått sina provstarter på torsdagskvällarna ihop med amatörerna och vunnit samtliga lopp så ökade hans självförtroede och han blev allt kaxigare.

När det tillsist blev dags för första starten ihop flöt allting bara på. Lasses självförtroende var i topp och de hamnade andra utvändigt, 700 kvar galopperar hästen framför och Lasse får fritt fram och bara drar ifrån fältet och vinner loppet, hans första seger i karriären!

Så efter ett lyckat år och diverse händelser så ringer Olle upp Malena och frågar om hon vill ha honom som sin egen. Så hon fick honom. Så nu är det bara att vänta och se om vi lyckas få ut honom till start och förhoppningsvis kan tjäna en krona.

 Läs mer under denna länk: http://www.stuteritusen.se/LastHood.htm

Ärligt talat så blev det bara så. Det var min kompis som hittade henne å frågade om jag skulle vara intresserad. Jag sade ja, och så åkte vi och titta på henne. Det var love at first sight, och jag har aldrig ångrat mig! Dessutom räddades hon från att åka till slakt!

Behövde en billig sällskapshäst till den nya hästen vi köpte och skulle ha på gården.. hade planerat ett annat inköp men säljaren drog sig ur så det blev en akutlösning med tanken ''köp nåt billigt nu så fårt den i värsta fall gå som reserv häst i hagen om nån kompis vill rida sen..'' enda kravet var att den skulle vara frisk.

Egentligen vile jag ha ett kallblod, för de är finare utseendemässigt :P Men så köpte vi Crow, och eftersom jag inte planerade ett nytt inköp förräns jag fått jobb och så tänkte jag att jag kunde ju lika gärna träna honom.

Lite markträning senare var jag såld.. nu har jag ett fast jobb, en vettig inkomst och råd att köpa den hästen jag vill ha.. men han står ju redan i stallet ;)

Så en massa markträning (för det är jag bra på), en krossad handled och en hel del övervinnande av rädsla senare, står han fortfaande kvar och det ska han fortsätta med. Just nu är han på utbildning så att jag iaf har en inriden häst snart.. man tröttnar lite när man bara kan skritta och försöker lära sig en ny ridstil på en häst som inte heller kan :P Hoppas på att få hem honom om ett par månader igen. Då ska han kunna skritt, trav, galopp, tölt och ev pass, samla sig en liten aning, göra skolorna i skritt och trav etc.

Just nu arbetas han bl.a. för hand för att närma sig piaff lite grann, så att han slutar springa i traven så mycket. Jag saknar honom! Och hoppas att jag snart ska få tid att hälsa på..

let häst o såg en annons om 2 travare som skulle säljas..åkte dit o fick se 2 hästari hagen, en var fux o en brun jag hölltummarnan på att fuxen var den jag var ute efter o det var det..(den bruna hade inte ridits lika mkt) provred..gick väl sådär..återkom efter en vecka när ägaren ridit honom lite o red själv plus en kompis o han kändes kanon! Hem hämtade transport o körde tillbaka o hämtade honom…:-) snabba ryck!

Har aldrig varit i kontakt m travare förr utan hållt på m shettisar, halvblod, new forests så det var ngt nytt, ska villigt erkänna att jag varit mkt skeptiskt t travare innan UTAN ha ngt belägg ALLS samt att aldrig mött en travare..hemskt va?

MEN efter o köpt Ludde så skulle jag ALDRIG vilja ha gjort köpet ogjort men om det blir tal om ny ridhäst ngn gång vet jag itne om jag vågar köpa ny travare då man inte kan ha tur jämt o få en superridtravare på nytt;-)

har funnits några travare sen tidigare i mitt liv och efter att ha provat andra "hästraser" så kände jag att det inte funkade med dom och började leta efter ett varmblod och Exet va då den första jag titta på okej man ska inte köpa första bästa häst men det va ju lätt att säga innan varken jag min mamma eller min syster ville åka därifrån när jag ridit klart för alla tyckte han va så fin så vi bestämde att vi ville ha honom och kom sen ut och provred igen och red ut sen e slutet av augusti 2005 så stod han hemma i stallet och han e den bästa häst jag haft har lärt mig så mkt. och som sagt tidigare så e det kul med en utmaning vilket man oftast inte får på tex halvblod. så när jag har råd eller exet e borta så blir det en ny travare =)

min storasyster hade en underbar vbl-valack.. jag hade ett tjurigt russ..

när jag för ett par år sedan bestämde mig för att skaffa mig en häst igen var jag på jakt efter en lugn och trygg häst att mysa runt med (har som inga direkta tävlingsambitioner) och hittade Sharon på annons..

..att hon inte var nån lugn och trygg skogsmulle blev en helt annan femma, men jag blev kär och hon är min=)

Egentligen var det inte travare vi letade efter utan det var själva rasen vi var ute efter.

Vår pålle är en Kallblodstravare och jag har ända sedan barnsben varit helt betagen i denna ras. Fast den hette förstås Nordsvensk travare när jag var barn - ändrades ju sen.

Jag tillbringade många somrar uppe i Dalarna som liten och tonåring och grannen där födde upp Kallblodstravare. När jag blev större fick jag hjälpa till med hästarna och rida ibland.

Sedan dess har jag aldrig kunnat glömma denna ras. Det är ofta en mycket personlig och speciell häst med mycket vilja och stor integritet. Kan i vissa lägen kanske vara lite tuff - det är ingen häst man bör försöka kuva men om man lyckas få den till sin vän så är det för livet.  

Sen är den ju otroligt vacker också och passar utomordentligt bra som ridhäst.

jag skaffade min travare genom att jag var medryttare först på henne och vi älskade varandra direkt jag fastnade verkligen för henne och sen märkte jag att hennes förra ägaren hade tröttnat på att rida och att vara i stallet så då frågade jag om de ville sälja henne eller lämna ut henne på foder.. och sen dagen efter så meddelade dom att jag fick köpa henne och jag ångrar verkligen inte detta köp älskar henne så otroligt mykt och vi kommer så bra överens:)

När jag och pappa började fundera på att skaffa häst så kikade vi på flera olika sorter först, men av någon anledning så fastnade vi båda två för varmbloden hela tiden. Trevliga, utåtriktade, lättlärda och roliga hästar var den bild vi fick av det vi läste och träffade på varmblod.

Så började pappa rida ett varmblod och blev ännu mer förtjust i dom. I samma veva träffade vi genom pappas jobb (han är sadelmakare) på ett westerngäng som vi börade umgås mer och mer med och red endel med osv. Så var det en kväll som jag hängde med pappa hem till en av killarna (vi kallar honom N) i gänget för pappa skulle göra en sadel till honom och skulle diskutera detaljer.

Vi kom in på att prata om min gård och om att vi funderar på att skaffa häst nu när jag har möjlighet att härbärgera 2 hästar. Så sa den killen som vi va hos att han hade ett varmblod i hagen som kunde passa mig. Att hästen bara står där och inte rids för tillfället för att han själv inte hade tid med två hästar (han har en som han tränar och tävlar på och en nordsvensk som går som sällskap åsså det varmblodet då) och att han tyckte det var synd om det varmblodet som bara går där.

Han sa att hästen älskar att jobba men har problem med att vissa dagar är han halt så det är väl i första hand för skogsridning men gärna lite mer om intresset finns, men kanske ingen tävlingshäst direkt. Han sa det att han ville inte sälja hästen men jag kunde få den om jag ville. Så nu har jag den hästen på prov helt enkelt.

Min och Loois berättelse började med två hbl (Wille å Ajax) som jag hade på foder. Eller egentligen började det med att jag blev medryttare på Wille nere i Sthlm. Men när jag hade bestämt mig för att börja gymnasiet uppe i Rättvik sa ägeren, till Wille och Ajax, att jag kunde väl ta med dom (egentligen var det bara meningen att jag skulle ta upp Wille, det var han jag red men ägaren ville inte sära på dom) upp dit eftersom hon helt hade tröttnat på stallet. Så jag lyckades övertala Eva och Jan (min farmor och farfar, som jag bor hos när jag pluggar här upp i R-vik) att få ta med dom. Så till hösten i ettan kom dom upp hit och jag va den lyckligaste tjejen i världen! :)

Men två hbl (varav Wille va, och är, ganska hispig så min farfar va lite rädd för honom) va lite mycket och tillslut efter mycke tvekan och många tårar så bestämde jag mig för att skicka hem dom till Sthlm. Hur skulle jag kunna lämna min älskade Wille?! Men jag ville inte sluta med hästandet så vi började leta häst igen, även om det kändes väldigt konstigt att leta häst fast jag fortfarande hade mina två älsklingar gående i hagen utanför fönstret (det skulle dröja en månad innan vi kunde ta ner dom till Sthlm). Och jag måste ju erkänna att jag vid den tiden aldrig i hela mitt liv skulle kunna tänka mig att köpa en travare. Nej, här letade man efter en häst som jag kunde hoppträna/tävla med och inte nån gammal avdankad travare som inte kunde någonting. Men ack så fel man kan ha! :) När jag satt där vid datorn, med mamma hängande över axeln, och tittade på hästannonser så pekar mamma på en annons. "Den där då?" Jag kollade på rubriken och den va inte så speciell det stod 'vbl f 95' så jag klickade på den för att få min mamma att hålla tyst och så lästa jag igenom den och tänkte väl inte mer på det. Men mamma tyckte att den lät ganska bra och dessutom så stod hästen i Orsa inte alls så långt härifrån så hon övertalade mig att maila ägarna.

Sen på kvällen när jag gick och skulle ta in mina älsklingar så ringde Loois ägare till mig och vi pratade och hon undrade om det var något jag undrade över när det gällde Looi, men efter att ha suttit framför datorn en hel dag å tittat på hästannonser så kom jag knappt ihåg va som stod i annonsen. Men jag tyckte iaf att vi kunde väl åka och titta på hästen då. Så dagen efter åkte vi till Orsa för att titta på min blivande häst :)

Jag var den första som va och tittade och provred honom och jag tror att både jag och ägaren va ungefär lika jättenervösa båda två.

Ridningen gick väl ganska bra, iaf sa ägaren å hennes mamma att dom tyckte att det såg väldigt bar ut. Sen åkte vi hem å tänkte igenom saken, själv tyckte jag att Looi va ganska OK inte precis va jag kanske hade drömt om, men okej. Medans mamma, pappa, Eva å Jan tyckte han var perfekt! Men efter lite funderande så kom jag fram till att jag kunde väl prova.. Så två dagar efter kom Looi till mig på foder och plötsligt hade jag tre hästar att ta hand om. Men bara efter bara någon vecka visste jag att Looi va rätt och även om jag skulle sakna Wille JÄTTEMYCKET (å Ajax oxå såklart!) så visste jag att han skulle få det bättre i Sthlm där någon hann med att rida å hålla på med honom varje dag (han skulle nämligen säljas kanske när han kom ner till Sthlm igen). Så sen var det bara jag å Looi kvar! Jag tackar fortfarande mamma å pappa å alla andra för att ha övertalat mig att 'prova' Looi :) 

Å så gick det till när jag blev ägare till världens finaste Looi! :)<3

jag lärde mig rida på en travare sen dess har jag alltid gillat dom och villa skaffa mig en egen travare och så gjorde jag det , jag ångrar inte mitt köp av uran buttler <3

Hade nyss tat bort min fjording va helt nere mamma hitta jackie o tvinga mig att åka o titta o de va kärlek vid första ögonkastet! :) hade dagen före varit o kollat på en annan travare som var sur grinig o tålde inte att man kände på ryggen så ja vill e inte ha en travare men ändra mig snabbt när ja träffa jackie :) fick hoppa upp o rida iväg på henne barbacka en otrolig känsla då ja ej kände hästen hehe

Tja, jag hade efter 5 år med min ponny (som kan ALLT) börjat se efter nya utmaningar. Fick prova töltridning då jag hade ponnyn på ett islandsstall och tyckte det var skoj. Det tog ändå 2 år innan jag gjorde beslutet att köpa min tölthäst. Nåja, visste sedan länge om tölttravarna men hade ändå siktat in mig på islandshäst. Det blev somdet blev, alla ridtravare jag suttit på och hanterat har varit helt otroliga, det säger bara "KLICK" då jag är på en ridtravarrygg, känns mest sagolikt :)

I juni 2010 talade jag med kompisen om att jag lite skulle börja se på ridtravare, speciellt med töltanlag och så skulle de vara små. Jag är själv hela 157cm och gillade inte stora hästar på den tiden, man ska lixom komma upp på dem också ;) Nåja sagt och gjort, jag skulle ge mig ett år och kom det inte någon passande skulle jag genom kontakte hämta ett islandsföl från Sverige (jess, jag bor i Finland). Ska jag tillägga att det tog 4 dagar efter beslutet som jag av misstag hittade ett litet sto på ett forum. Tre dagar efter att jag ringt på henne åkte jag och provred, vi gjorde ägarbytet där och då och dagen efter hämtade jag hem Humlan.

Först nu har lilla jag vant mig med bestigningen av hennes 155cm för att komma iväg på tur, men jag ångrar mig inte, fick ju drömrasen och desssutom den efterlängtade utmaningen på köpet :D

Den gamla ponnyn finns nog fortfarande kvar, honom säljer jag aldrig.