Jag har ju skrivit en tråd där jag frågar om råd för att fixa till min sits igen, men i alla fal så gick jag ut och red barbakar på O'hara. Hon gick så bra så jag vartvungen att sakta av och skritta en bit för jag började gråta av glädje. Hon är 13år hon har sprungit 1 premie loppe, 2 kval lopp och ett redigt lopp då men inge mer sen. jag har ridit in henne själv och lärt henne allt hon kan ( vilket dåck inte är så jätte mycket än men fortsätter hon med såna här JÄTTE kliv framåt så har hon snart salagit ut alla hästar jag ridit)… Hon är riden max 5-6 gånger och i dag kämpade hon, hon är just nu väldigt omusklad efter att hon fick stå på box med sitt föl hela sommaren typ för att de hade problem med ett ben. Men tråtts de så kämpar hon och håller sig i form i både skritt och trav och från trav till skritt. Har själv hållt på med hästar sen jag var 6år, och gått från att hoppa alla hinder i alla lägen till att knapt våga skritta på en häst. Och nu travar jag barbakar och hoppar 50cm. Min rid tränare jag hade då sa att jag hade framtiden för mig och sa att jag varkligen var jätte duktig och sa att min dåvarande ponny och jag skulle gå långt. Vist jag tog åt mig vad hon sa men jag förstog inte redigt vad hon mena, MEN i dag förstog jag vad hon mena. jag förstog facktiskt att jag är duktig och att jag kan. Hon sa även till mig att så fort jag kommer på hur man ska göra så får jag hästen att gå som en klocka. och allt hon sa till mig fick jag bekräftelse på i dag! Blir så jävla glad och känner att mitt självfötroende blev strakare för JAG kan facktiskt.