söker lite råd ang utbildningen
**Sedan drygt tre månader tillbaka är jag ägare till en supersöt varmblodstjej på fem år.
**
Ett stort problem med henne är att hon är ljud- och beröringskänslig, jag misstänker även att hon är bakrädd också men det är ingenting jag direkt har fått bekräftat då det är lite till och från med det.
**
Hon är fruktansvärt otrygg i sig själv**, inte förrän nu har jag kunnat rida ut ensam på henne då hela hon har skakat i hela kroppen över att behöva lämna stallbacken ensam, hon har stegrat och snurrat runt samtidigt, vägrat gå framåt, skyggat.. Nåväl, det har vi kommit en bit med och jag kan iallafall rida ut på henne nu.
Problemet ligger på ridbanan. Hon är pigg och framåt att rida, VÄLDIGT lyhörd (säg ptroo och ta i tygeln så nitar hon om det behövs!), men hon är stressad, tror jag. Att rida på fyrkantsspåret i skritt och trav fungerar bra och hon blir någorlunda avslappnad, rida genom lite ridvägar i skritt och trav fungerar bra också.
Hon är väldigt beroende av mig som ryttare, utan stadigt tygeltag blir hon väldigt mycket bebis och osäker. Bommar bryr hon sig inte om, de kan hon trava över men hon har noll bjudning på hinder. (har inte skuttat över mer än 30-40 centimeter än, jag vill att hon ska tycka att det är roligt och hon ska ha ork och muskulatur för det först) Volter är knepigt, hon har förstått att jag inte har lika mycket kontroll om hon trycker utåt i slutet av voltens öppna del, hon har till och med dragit rätt ut åt fel håll eller protesterat genom att bocka och studsa på stället.
Min instruktör vill att hon ska komma till och börja "suga på bettet", men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Hon ligger fint på bettet när jag rider ut och ute i naturen fungerar dressyren någorlunda (har inte ställt så mycket krav än eftersom vi haft så mycket problem innan) men på ridbanan verkar hon inte riktigt förstå vad det handlar om.
Några råd, tips på övningar eller bara en klapp på axeln?
Så fort hon försöker göra rätt även om hon inte lyckas. BERÖM. Mycket mycket beröm.
Prova löshoppa henne, kan vara så att hon inte riktigt vet hur hon ska ta sig över och blir då lite tveksam. :)
Lycka till. :)
Håller med #1 direkt när hon gör något bra så beröm. Hela tiden så hon vet att hon är på rätt spår. :)
/ Emma
Kolla in min blogg, väluppdaterad och högt rankad hästblogg- http://enallroundryttare.blogg.se !
Jag berömmer alltid, minsta lilla framsteg även om det bara är något som att komma fram i trav. Allt från en eftergift, (+ ev ett "BRA", ren reflex från min del), en avsaktning, skritt på lång tygel.. Bara att avbryta övningen liksom, avleda uppmärksamheten lite från det hon tycker är svårt och göra någonting "roligt igen". Beröm är viktigt för damen, utan beröm blir hon grinig precis som en annan 
Jag har även löshoppat henne tre eller fyra gånger, det har hon inget som helst problem med. (nu har det bara varit rättuppstående visserligen, ingenting komplicerat) Hon har drivet för att hoppa och är stabil i sig själv när det kommer till hoppningen sålänge jag är med och driver på framåt även när hon är lös. Efteråt drar hon en repa med bocksprång och glädjeskutt innan hon springer på igen utan att jag behöver göra något. Så löshoppning gillar hon, dock är det lite för hårt i paddocken för tillfället, och med tanke på hur hon beter sig efteråt så känns det som att löshoppningen får läggas på is tills att underlaget är okej igen..
Tålamod och åter tålamod och massor med beröm. Sen är det bara att låta tiden gå. Efter en längre tid kommer du kunna titta tillbaka och säga: "men tänk så mycket hon har utvecklats"
För din egen del kan det vara bra att skriva ner vad ni gör och hur hon reagerar. Filma lite kanske och sen om en tid så kan du se vilka framsteg hon gjort.
Det är så lätt att bli för ivrig och glömma alla framsteg ästen (och du) gör.
Ja, det är väl det där med tålamodet som tryter antar jag. Hon dummade ju sig inte första veckan, sen insåg hon väl att man faktiskt kan slippa undan lite om man är lite bråkig. Hon har utvecklats fantastiskt mycket, både psyskiskt, fysiskt och i utbildningsväg så det är i och för sig sant. 
Ja, jag skriver träningsdagbok varje dag och tvingar mig själv att komma fram till minst en positiv sak efter varje pass, hur dåligt det än gått, haha.
Starta ny diskussion