Imorgon är det bestämt.. Mitt hjärta pendlar mellan att  blöda och hjärtklappning! Jag känner mig som en bödel, fast jag vet att det är ofrånkommligt. Jag har haft honom sen han var 8 år och nu har han nått 25 år och han är trött!

För ett år sen började benet att krångla, med hälta.. Vi provde att spruta korstson och tuppkam..det varade en tid, sen var det tillbaka. Nu tror jag att han vill lämna jordelivet för att få galoppera på de evigt gröna ängarna i Trapalanda!

Han har varit min bästa vän under de åren jag har haft honom. Han kom till mig för att han skadat sig på travbanan och kunde inte längre vara det han var född till..travare. Ägaren ville inte avliva honom för att han var så snäll, han ville ge honom en chans..så då kom han till mig!

Jag kommer aldrig mer att hitta en häst som är som han..finns bara inte! Han har lärt mig så mycket, gett mig så mycket och vi har haft det så kul under åren vi haft tillsammans!

Han har lärt mig att varmblodstravare är smarta, vänliga, intelligenta, lättlärda, roliga, älskvärda, tillgivna, pålitliga och mycket, mycket mer!

Jag var 32 år när jag fick honom och hade inte ridit på säkert 20 år! och då på ridskola.. Så han har verkligen varit min bästa vän och fått mig tillbaka på banan med hästintresset!

Så, Baltzar Way, jag tackar för alla åren du gett mig, all lycka du fyllt mitt hjärta med! Jag kommer att sakna dig så MYCKET! Sov gott, lilla hjärtat <3

Jag älskar dig!

Matte/Lilli