Jag hyrde en alldeles underbar varmblodsdam sommaren -04. Hon hade ett STORT hjärta av guld, var väldigt tillgiven och gjorde alltid sitt bästa. Wilma hette hon. 

Hon var dock bara riden ~10 gånger när jag först började ta hand om henne (och jag kom direkt från ridskolan), hon var bara 4 år gammal och ganska het i ridningen. Inte så smart kanske med tanke på att jag bara var 14 år, men det är lätt att vara efterklok.  

När sommaren började närma sig sitt slut ville Wilmas ägare skänka henne till mig, men jag vågade inte ta klivet. Hon var helt enkelt ingen bra häst för mig som aldrig tidigare ridit privat. Jag var inte tillräckligt duktig. Men det ena ledde till det andra, och när Wilma åkte fick jag börja sköta Kalle som stod i samma stall. Och Kalle äger jag än idag.

Jag tänker ganska mycket på Wilma fortfarande, men jag vet att hon har det bra hos den tjej hos sedan såldes till.

När jag en dag följde med pappa (som är sadelmakare) till en kund, som skulle beställa en sadel vilket innebar att sitta i köket och fika och bläddra i kataloger för att se vilka detaljer han skulle ha, så blev det såklart en hel del hästsnack i övrigt också. Så sa jag att jag letade efter vbl-travare (vilket jg i flera år planerat att köpa men rätt häst och rätt tillfälle hade inte funnits än) och hans svar blev: Jag har en här nere i hagen osm letar ny ägare - du kan ju få honom!

Anledningen till att jag skulle få honom var för att han just då var halt och han kände inte att det var så mkt att ta betalt för då mkt tid och en del pengar skulle gå till rehab för mig (dessutom var jag ju sadelmakarens dotter;) ).

Han var helt fantastisk, en sådan läromästare. Han blev snart frisk igen och jag kunde sätta igång honom. Han var tränad och startad på travet,men det va rmånga år sedan och där imellan var han sedan dressyrtränad/tävlad och när han, jag fick hästen av, köpte hästen så blev han "westernhäst" (eller kanske rättare sagt kofösarhäst för så mkt westernutbildning vart det inte).

Ett hjärta av guld och ett så stabilt psyke som dessutom höll i svåra situationer (bla vissa pressade situationer bland kossorna), så lättlärd och underbar!! Jag vart sold på rasen (vilket jag iof var redan innan då jag hjälpt till en del i olika travstall innan, men än mer efter att ägäa en sådan häst).

När han tog slut och fick avlivas (efter mycket helt underbar tid ihop, en sådan vän!!) så vart det ju självklart att jag skulle ha en ny häst, och då självklart en travare!!

Det blev en unghäst 3 år, sto. Lika underbar och lika stabil i psyket. Lika tillgiven och lättlärd och helt underbart social och mysig.

Snart råkade jag få en häst till i stallet och även det en travare. Dock 12 år och tävlad hela sitt liv (fick inte tävla längre och ägaren behövde plats för en ny förmåga i stallet). Han var ganska het i ridningen (han var tävlad monté i några år), men på en vecka hade han lugnat ner sig ganska rejält =) Men hans psyke och stabilitet, nyfikenhet och tillgivenhet var precis lika stor som dom tidigare travarna jag haft =)

Helt underbara hästar!!

vår första travare var en enorm, svart valack som var snällare än allt på jorden (oftast iallafall). helt klart den häst som gjorde att jag sökte efter ett varmblod när jag letade häst 2006 efter ett hästuppehåll.

hittade Sharon, föll direkt och köpte henne. sen visade det sig att hon inte var så särskilt väl inriden och jag fick tillbringa 2 månader med att göda och muskla upp henne "för hand" innan jag vågade sätta mig på den bräckliga madamen.

och när jag väl gjorde det, ja, då exploderade hon totalt.

många gånger man satt på stallgolvet och grät och funderade på vad man tagit på sig egentligen..

men massor med jobb och ett par år senare så kan jag inte önska mig en trevligare, snällare och duktigare häst. helt underbar är hon.

Min första var en liten trevlig valack med mycket humor

Nej jag ångra inte att de blev en varmblodstravare.

har efter honom haft 3 till varav 2 fick han också bekanta sig med.

min första började jag träna i western ridning när han fyllt 12 år och han va dugtig men råka skada sig i träning …. han var barnsligt för tjust i spinn övningarna o stökte sönder en muskel.

blev alldrig bra så han fick vandra vidare som 16 åring men va gör man då man inte får de att bli riktigt bra igen.

Nu har ja ett underbart sto som blir 10 i år och vi har kommit en bit i grundträningen hon har fin trav o ch bra galopp.

hon kommer att bli en bra rid häst. desutom är hon fler gångare så ja funderar i bland om man ska träna mot tölten vore ganska kul faktiskt.

#4 Det är jättekul att ha en töltande storhäst =) Så det tycker jag du ska göra =)

Är ju bara delfodervärd, men varit helfodervärd på honom också. :)

Men första gången jag red på honom så kändes han otroligt vinglig, typ som om han var full. Dessutom är han väldigt smal över bogen, så kändes som att det var en liten pinne jag satt på. :)
Vågade inte galoppera i början för att jag var rädd att han skulle ramla..

Han är dock en underbar travare, är stor och kraftig och väldigt lugn och trygg. Har inga problem med galoppen eller något sånt, så tänker inte på att han är travare. Eller jo, när vi tävlar med någon annan häst som galopperar i så fort den kan medan jag och Storen travar och vinner ändå.Då märks det att han är travare. :)

Nu känns han dock inte ett dugg vinglig, han har sjukt mycket rörelse i kroppen, men jag har vant mig. Andra hästar känns så stela att rida nu.. :)

Min första travare var världens mest underbara häst!
Trots sina 25 år var han den finaste och goaste häst jag någonsin träffat. Han var pigg som en 5 åring men mycket klokare.
Han tog mitt hjärta med storm och lärde mig hur fantastiska hästar varmblodstravare är. Han fick mig att aldrig vilja ha någon annan hästras.
Vi fick två fina år ihop innan det var dags för honom att travar vidare till de evigt gröna ängarna.
Han var min allra bästa kompis och saknaden efter honom är enorm.

Jag har en unghäst nu som gör att man känner att ingen annan hästras kan uppfylla alla mina krav så som hon gör. Hon är den mest perfekta häst jag vet =) Även om jag älskar min 12-åring och tycker att han är helt underbar och näst intill perfekt (även han vbl-travare) så är unghästen speciell.

Har haft en kompis med mig i stallet ett par gånger i vinter. Hon hade väldigt mycket fördomar om travare, men oj vad hon ändrat syn på dom nu. Hon säger nu att det är helt underbara hästar.Hon säger att hon tycker jag gjort ett bra kap när jag skaffade unghästen för bättre häst får man nog leta efter =)

Första travaren som jag tog hand om heter Debut. Kommer inte ihåg exakt ålder. Han var en underbar kille. Tyvärr var han inte helt trafiksäker. Annars var han snäll i ALL hantering och ridning. Det var han som fick mig att tycka så bra om travare, vilket har lett till att jag nu har ägt ett travarsto i över 3 år. :)

Bild på Debut och mig för typ tusen år sen. ;)

Haha, lite kul det där…

Jag hatade Lord, faktiskt. Men min mor var så envis så hon köpte honom ändå:n trots vilda protester från min sida… ^^ Men plutten stal mitt hjärta efter en tid tillsammans.

Vår första travare har vi fortfarande kvar i stallet :) Fast han hade varit hos en fodervärd i några år ett tag.

Det är King Guard, kallas Kingen.
Pappa hade sett honom och skulle verkligen ha den hästen till vilket pris som helst. Och här hemma står han ^^

Vi har inte ångrat nått att vi köpt Kingen, förutom att han har bockat en massa i början när man skulle galoppera så det nästan kändes som att sitta på en gunghäst :D men det gick ju över :) Men vi har inte ångrat att vi skaffat någon häst.

Jag minns inte mitt första intryck när Kingen kom. Jag ser ju alla hästar (vilken ras dom än är i) som vilken häst som helst. Så jag tyckte ju bara det var roligt och spännande att en ny häst skulle komma :)
Men jag minns när han kom tillbaka efter dom åren hos en fodervärd. Det var verkligen spännt och det skulle bli så otroligt roligt att se honom igen, som man ju kan förstå ^^

Min första travare är även min första egna häst (har haft honom i 3½ år nu).

Han heter B.C.D.Newton , kallas för Besse och är född 1998 .

Var min fd pojkväns lillasyster som hade fått nys om Besse , så jag fick telefonnummer och bestämde att jag skulle komma och titta på honom . En vecka senare hämtade jag hem honom och jag var en krona fattigare :P

Mycket lättlärd häst måste jag säga , och så lätt att ha att göra med ! Ångrar inte det minsta att jag tog hem honom :)

Mitt varmblod Hagas Jackpot "Jackan" var min första häst och honom fick jag när jag var ca nio år. Han kom då direkt från travbanan och var nykastrerad efter att ha vart hingst i 8-9år. Han skulle slaktas om vi inte tog honom pga en gammal gaffelbandskada..Men han har aldrig haft ont i benet under alla dessa år, trots distansritt, skogshoppning, hemma galopp-race..etc.. Han har  också alltid vart hur snäll som hälst, aldrig gjort någon illa eller försökt kassta av någon. Jag har haft honom i ca 13-14 år nu och jag har endast ramlat av 3 ggr. ;)  Han är fortfarande min number-one/the one and only trots att vi nu har 3 hästar till i vår ägo.

(Bild: "Jackan" och jag på distansritt 2008 tror jag det var eller 2007…vi är andra ekipaget från vänster.)

Min mamma hade ett varmblod, han vart såld efter att han sparkade mej illa. De hela va mitt fel egentligen, men den händelsen har inte fått mej att sluta med hästar. Och att skaffa ett varmblod själv senare va inget hinder.

Min häst tog jag på foder, och hade honom på de i 3 år, sen köpte jag honom och han har stått hos mej i 8 år. Nu är han 22 år, i sina bäste år! Vi har börjat träna nh igen efter att han stått i 1 år efter sjukdom.
Han har aldrig testat mej, inte kastat av mej eller någonting sånt. Han är lyhörd och lyssnar på mej. Han är som en hund som vi hade lös på gården förut, han kom direkt när jag ropade på honom. Vi gjorde så i början när han va ensam i stallet.
Min andra hälft.