Nu är jag bara delfodervärd på en travare, men det var en ren slump faktiskt. Såg en annons på blocket, och jag nappade.
Har varit med i ridtravarföreningen och tränat på deras träningar och sånt ända sedan jag började med den här hästen, och nu är jag fast i travarträsket. :)

Skulle jag köpa en häst i dagsläget skulle jag nog först titta på travare, varmblodiga främst då. Har bra erfarenhet av dom, stabila i psyket oftast. :)

Jag började rida hos en travtränare sen blev jag fast! Att sedan köpa en travare var ganska självklart för mig. De är så personliga och arbetsvilliga!

I stallet där jag har min första häst som är en unghäst, ett litet russ. så hade de en häst till salu, då jag inte kan rida Racoon än så tyckte min sambo och jag att det kunde vara en god ide att skaffa en ridhäst. så mycket mer tid tar det inte med en häst till, med tanke på att jag har en bit att åka till mina hästar, 4mil enkel väg. så jag provade Bazooka som stod i samma stall och sen slog jag till då hon är en väldigt mysig tjej.

jag har inte haft så mycket koll på trav och sånt, medans min sambo har lite mer koll. när köpet och alla böcker var klara så såg vi att Bazooka hade en väldigt fin pappa. så då vart man lite extra stolt, fast för mig hade det kvittat med tanke på att jag inte hade någon koll innan. hennes pappa heter Zoogin, som ska ha varit duktig inom trav. som sagt jag har inte så mycket koll. utan tyckte mest att det var en mysig häst som funkar bra med Racoon. det var huvudsaken.

Oj. Klurig fråga..

Jag är ju kallblodsmänniska i vanliga fall men det var någonting i Rappes ögon på annonsbilden som bara var sådär *klick*, honom ska vi ha helt enkelt :)
 Provridningen gick väll inte helt smärtfritt men jag kände att det fanns ändå någonting där som kunde komma fram med tiden och det börjar ju ta sig nu. :)

En del i det hela var ju att vi hade lite begränsad budget på hästinköpet också. Men det hade ingen större betydelse. Vi drar ner lite här och lite där så allting går ihop. :)

jag var och provred en del foderhästar, första(travare) åkte till en annan människa, andra(ponny) såldes istället och tredje(roger) följde med hem.

jag skulle ha en häst som var utbildade som jag kunde lära mig av, roger hade mest stått i hagen, kunde ingenting, provridningen gick inte bra, testade lite bla vägrade gå men det löste sig på plats. traven var inte riktig trav för han var i så dålig kondis så det blev någon strutt mellan skritt och trav. men han var snäll, sa ägaren iaf, så därför kom han hem:) ångrar mig inte en sekund!

det kanske var menat att det skulle bli vi också, för ägaren hittade min annons på nätet trots att hon inte har internet själv, hon hade en annan intresserad också men som hittade en annan häst innan och därför backade ur men sen sa att hon kunde tänka sig en till men då hade jag förtur.

Jag letade efter medryttarhäst, fick ett svar, men visste inget om rasen, brydde mig inte så mycket, kom dit o det visade sig vara en liten travare, märktes dock inte öht när man satt på och nu är jag fortfarande kvar efter 4 år. Hon är världens bästa häst!

Min mamma har nästan alltid haft travhästar så det har bara blivit så :)

När jag letat häst så har jag kollat på allt som kan vara intressant (helst under 20 000:-), har hittat flera olika hästar som varit intressanta men det har alltid fallit på något. Dom hästar som har passat på "alla plan" har varit vbl-travare. Jag älskar deras temperament, lagom stora, lagom utmaning (krävs lite av en när man tränar/utbildar som men man kan sätta en nybörjare på och ta en ridtur så jag kan ta med kompisar ibland), lagom pris osv.

Jag ville ju ha en häst och råkade av "misstag" få ett vbl av en kompis som skulle ta bort hästen (han var halt). Jag behandlade honom och fick honom ohalt och hade honom en tid och sedan blev han halt igen så fick han tas bort. Letade då ny häst och jag ringe på allt möjligt: travare, travar-bladningar (med arab, quarter osv). Så hittade jag en vbl-travare, sto 3 år. Så fick hon komma med hem. Så hade jag ju "bara" unghäst och alltså inget att rida så när pappa fick ett sms om en vbl-travare som skulle avlivas om han inte fick ngt hem så tyckte pappa jag skulle ta hnm. Jag som inte gillar att "rädda hästar" (alltså jag resonerar som så att dom bara vill ge en dåligt samvete när dom säger så) kände direkt NEJ.

Pappa övertalade mig att ringa och prata emd dom. Det var en travare som var halvt livsfarlig att rida (han bara travade/drog iväg, icke trafiksäker, kunde inget osv osv). Tillslut övertalade pappa mig att åka och kolla och han var hur nervös som helst, så pappa ändrade sig och ville inte ha hnm men jag vart ju nyfiken och kände på något sätt att det var nog rätt. Tog hem hnom och det visade sig vara min drömhäst!! =D

Jag har ingen egen bara en sköthäst. Men jag svarar ändå.

Jag gilla travare för att dom är så jäkla välhanterade, dom står lugnt hos hovslagaren, lastar sej själva nästan och är allmänt coola.

Monsun är hur coolsom helst. Han blir aldrig eller YTTERST sällan rädd för något, jag kan lasta honom själv, han är jättelugn på tävlingsplatser och går att hantera på vilket sätt som helst. Och han är totalt trafiksäker.

När jag ser stackars 4 åriga korsningsponnyer som ungdomar äger slita sej loss från hovslagar spiltan och bli skogstokiga för en lastbil är det skönt att kunna sitta på monsun. Han är helt enkelt en lättsam häst, ja… förutom att han är jätte pigg då.. hehe..:)

Så det är nånting med att dom är så välhanterade som jag känner starkt för. Att ha en trygg och säker häst helt enkelt.

då min var min passhäst hos en profftränare och jag behövde en licenshäst så fick jag och min lillasyster köpa honom. och det är jag själv som har ridit in honom men hjälp av en tjej som har gjort det förut. dessutom är varmbloden en härlig indevid som har en egen personligthet.

för att de är trevliga, stabila och arbetsvilliga. lagom "hårda", välhanterade (oftast) och lättsamma att ha att göra med (skoning, lastning, bada osv).

inköpspriset passar dessutom min plånbok (om man får vara lite krass)..

För mig kom det som lite av en slump. Jag har tidigare varit fodervärd åt en ridtravare och det resulterade till att jag var positivt inställd till deras psyke och utvecklingsmöjligheter. Sedan var det mamma som hittade det sto jag har i dag. Det var en bekant till mamma som ville bli av med ett sto för att de var på väg att avveckla sin verksamhet (med hästar som både ridits samt gått på travet i varierande grad). Mamma och jag åkte ut och så kikade på vi på stoet som var aktuellt.

Det visade sig att mamma var mycket positivt överraskad till min lilla tjej, storleken var perfekt och mamma som har haft hästar i flera år bedömde att mitt sto hade god exteriör för att kunna utvecklas som ridhäst. Dessutom såg vi att hon behövde komma till ett nytt hem där endast hon var viktig, i det här stallet var det många hästar och många människor i rörelse, men ingen som la ner hela sitt hjärta i just min tjej. Så det blev till en provmånad och sedan blev jag fast.

En ren slump…hade varit utan häst i mga år(aldrig ägt häst förrut), men ridit New Forest, halvblod o shettisar men aldrig travare.

Iallafall så hade jag ngr månader tidigare fått en shettishingst o börjat få tillbaks suget efter att rida igen. Började kolla annonser o hittade en i vår lokala tidning. 2 st travare som såldes för en billig peng. Tog med en kompis som inte var ringrostig som jag(=feg;-)

HIttade en fux o en brun travare i hagen..jag bara äääälskar fuxar så höll tummarna hårt att det var han som var mest riden..o det var det!!

Han var lite oriden så vi kom tillbaka efter en vecka o provred honom båda 2 igen o han kändes bra! Hämtade transporten o sen fick han följa med mig hem:-) Min första alldeles egna häst. Som nu varit min i 8,6 år.

Vet ärligt talat itne om jag skulle köpa en ny travare när han ej finns med mig längre… han är one of a kind för mig. Sen tror jag att jag inte har lika stor tur igen att hitta en sån perfekt ridtravare..löjligt men så tänker jag…OCH att jag har hittat en blivande efterträdare t honom en halvblodsvalack på 3 år som jag GÄRNA ägt(min fd delägarhästs son).

Hjälpt till och jobbat mkt i travstall. Fick foderhästarna på det viset som var travare dom inte hade någon nytta av.
Men det var ju ett tag sedan.

Att jag har Peewee nu som är travare beror bara på att stuteriet ville avliva honom med mamman men vet. Räddade honom och gav honom till mig så jag bara njuter av att ha honom. Sen om han är travare eller hade varit något annat rör mig inte mkt:)

Det är en lång historia som jag och pappa alltid kommer minnas. Pappa hade egentligen inte tänkt på det att köpa en travare, men Kingen skulle han bara ha när han var till salu.

Travare är ju underbara hästar, så frågan är ju varför man väljer något annat…

Det bara blev så. Men nu är jag fast, vill inte byta ras :) (Trots att det tillkommit en liten islänning. Möjligtvis kan jag tänka mig att prova en TWH om jag inte hittar en travare som passar mig..men det lutar mot travare ändå. Dvs när Crow är 67 år gammal och inte orkar mer..)

De är sammarbetsvilliga, vackra, känsliga och har man tur får man många gångarter att bita i ;) Ser ingen anledning att välja något annat.

Min före detta pojkväns lillasysters kompis kände några som ville bli av med en travare .
Vi hade precis flyttat också till ett ställe där det fanns möjlighet att ha häst . Så jag åkte och provred , en vecka efteråt stod han här hemma och jag var 1 krona fattigare :P

Mina gammla sköthästar hade flyttat eller hyrts ut på foder å jag vart hästlös å uttåkad så började hjälpa till i ett travställ där en av sköthästarna hade ståt och efter ett tag frågade dom om jag inte ville börja rida på en av deras hästar, han var lite riden som träning inför att starta och snäll, hade pysslat lite med honom och klart sa jag "ja", 1 år senare slutade han tävla på banan och blev ridhäst på heltid, sen dess har jag med lite hjälp från ägaren ridit in honom ordentligt å han är helt underbar<3

Igentligen gillar jag inte heta och nervösa hästar som skyggar å liknanade som vissa travare, araber och halvblod gör, men några speciella individer slipper undan denna regel då dem e helt underbara ;)

#19 Jag fattar inte att folks uppfattning av travare är att dom är heta och nervös å som bara skyggar. Visst vet jag tävlings-travare som är heta (eftersom dom bara har springa i huvudet och ofta får lite väl mkt havre *ler*), men nervösa och skyggiga känner jag inte en enda.

Min erfarenhet är att lugnare och stabilare häst än travare får man leta efter =) Självklart har man olika uppfattningar och erfarenheter, men jag tycker jag har många erfarenhteer av travare och inte är det att dom är heta =)

Är det erfarenheter som skaffar uppfattningen, eller är det fördomar och kanske någon enstaka erfarenhet? (självklart finns det ju allla sorter även av travare)

#20 jo men travare är väl avlade för att tävla så "travare=springa", sen att visa rids istället ändrar ju inte rasens ursprungs syfte. Men ja dem som startas är ofta lite mer nervösa och hispiga och jag har möt många total korkade travare som skyggat för allt, var rädda för allt, nervösa och spända och helt enkelt vart ass jobbiga.
Dessa travare tror jag dock ej mår så bra psykist :/

Jag har erfarenhet av dem som tävlar, både dom man möter när vi är ute och startar och dem som man har hemma på gården. Å ja dom på gården brukar lära sig hur det ska gå till å lugna ner sig, vissa är jätte trevliga, så dem trevliga travarna finns såklart, men även dom inte så trevliga :P

Har även erferenhet av 3 rid travre som aldrig tränats eller gått på banan å dessa var ju lugnare än vissa av dem som tävlar men fortfarande mer nervösa än nordsvenskar ;)

Men det mesta beror såklart på individ ;)

Jadu…är kallblodsmänniska från grund och botten! Hade precis fått avliva min första häst ett underbart fjording sto och jag skulle ha en ny häst jag satt och svabba på blocket och eniro och hitta många fina hästar, hitta en nordsvensk 4-åring men tyvärr vart hon såld så ja leta vidare och hitta en travar sto på 14år som såg helt underbar ut och de som stod om henne verka bra så boka träff och senare hitta ja en travare till som såg trevlig ut dock 16år men vi boka träff och hela helgen va uppbokad ;)

Kan säga att jag va otorligt besviken efter att ha vart hos 14åringen totalt ohanterlig gick inte ens att lägg handen på ryggen utan att hon försökte bita! Så ja blev riktigt avtänd på travare och ville ha kallblod ist…

Så senare på kvällen kommer mamma och bara "Erika…? Jag har hittat en annan häst som vi ska kolla på imorgon har avbokat de med den 16åring travaren, jag hitta en annons utan bild och allt på eniro men de verkar som en underbar häst och de är i Trollhättan och säljaren verka super seriös så vi åker och kollar imorgon!"

Jag blev inte alls glad på mamma men visst tänkt ja vi får väl kolla på hästen då för ja hade redan bestämt att jag ville hålla mig till kallbloden, det skulle vara ett kastanjebrunt travsto på 10 år ostartad och utbildad i medelsvår hoppning och lätt dressyr.

Vi kom dit och jag säger bara KÄRLEK VI FÖRSTA ÖGON KASTET!!

Hon va underbar de sa klick direkt och ja fick hoppa upp och rida barbacka för hästen skulle visst inte gilla sadeln (annan historia den va för liten..) och hon lyssna på minsta lilla vink och otroligt sammarbetsvillig :D

Jag bestämde mig redan på plats att den här hästen ska jag ha och veckan efter stod hon hemma i mitt stall! :D

Och jag är super duper nöjd med henne men ja ska va ärlig och säga att jag va inte vidare förtjust i mitt köp de första 2 månaderna :o

#21 Jo men vad har springandet med rädslor och rädslehantering att göra? Visst att det kanske innebär att dessa hästar har lättare att ta till springa när dom blir rädda, men dom är hästar som alla andra hästar och ALLA hästar är flyktdjur vilket innebär att dom har väldigt lätt att ta till flykt=springa när dom blir rädda.

Men fortfarande har detta (enligt mig iaf) inte så mkt att göra med hurivida dom är heta och nervösa och ryggar att göra? Jag menar, det senaste har ju med rädslor att göra, och stabilitet. Visserligen ävgen lugn (vilket också har med rädslor att göra) och är hästen inte lugn har den ju såklart lättare att bli rädd osv.

Jag tycker inte att travare (nu pratar jag vbl då det är dom jag varit i mest kontakt med) är mer heta/nervösa/ryggiga än andra varmblodiga hästar (jämför med ex quarter, halvblod, fullblod osv, nordsvensk kan man inte jämföra med då det är en helt annan hästtyp o inte bara annan ras). Snarare tvärt om, att dom är mer lugna och stabila än andra typer (om man jämför med ex arab som ofta har lätt till att vara trippiga och lättskrämda, eller till och med halvbloden i dagens läge). Jag pratar heller inte om resultatet efter årsvis med träning av den ena individen men inte av den andra, utan försöker jämföra likvärdiga individer med varandra.

jag har jobbat i travstall, har flera kompisar som är amatörtravtränare/uppfödare osv och jag anser inte att dessa hästar (som flertalet står i travträning) är mer nervösa eller ryggiga än andr ahästar, därremot kan jag sträcka mig till hetare då dom ofta fodras annorlunda + att dom vet att det ofta handlar om jobb när man rids/körs, men i stallet och övrig hantering är dom nästan som vilken häst som helst om man kollar vanliga ridhäst-stallar (dock inte så lugn som mina hästar är som jag jobbar mkt med att få lugna, harmoniska och vänta på sin tur, men tyvärr gör ju inte alla det med sina hästar och då är deras hästar inte heller lika lugna).

Som du säger är alla individer och därför finns alla sorter, alltifrån nordsvensk-lugna hästar till värsta värsta stirriga typerna (och som du säger så tror jag inte heller att dessa mår så bra). Men fortfarande tycker jag att den normala vbl-travaren är relativt stabil i psyket i förhållande till andra ridhästraser.

mitt första vbl travare var nog för att jag villa ha häst och hade inte råd att köpa nån dyr då ja var ensamstående mamma med längtan efter att komma ut i skog o mark på hästryggen :)

han var en underbar idevid och har där efter haft ett par till o alla har haft nått specielt och ja ångrar inte att jag fortsatt med vbl.

Jag har fått en del ris för de men ja är väl som de flesta andra att jag blir fan mer sporrad o lite irriterad fortsätter och jobbar på då ja vet att de fungerar utmärkt som rid hästar .

Jag har i de 2 senaste vbl haft glädjen att ha flera gång arter och funderar i bland på att utveckla de i stoet ja har nu.

men vill ju fortsätta träna western så vi får se ja håller de så där lagomt vid liv ja vet att hon kan och hon tycker de är lite roligt.

Jag pratar alltså om tölten och även pass .

min första hade svårt med gallop då han tydligen hade fått lite bannor får de o blev hell skärrad när han provade galoppen första gången med mig på ryggen. så de tog oss ca 5 år att lära oss att de inte va farligt o då kan ja lova att den var inge dålig utan en hellt super skön o mjuk gallop tyvär skadade han sig nått år efter de och är nu i häst himel.

de 4 vbl jag har haft har haft bra gallop o jag ser inget fel i dom som ridhäst …

de fördommar som finns är mycket på grund av o kunighet o att de flesta som yttrar de negativa saker om dessa härliga idivider har ingen anning om vad dom pratar om :/

Jag va 15 år, och vi kollade annonser på bukefalos, fastnade för an annons - en "familjehäst". Stod ingenting om varmblod, vi ringde och fick reda på att de va ett vbl , jag vart lite skeptisk men åkte o tittade. Jag va osäker om jag skulle klara av ett vbl då min senaste häst då va ett russ, men när jag provridit och grejat med honom va jag fast. Vilken härlig häst, han kunde inte så mycket när jag fick hem honom, men efter ½ sommar så gjorde han galopp från skritt och va väldigt villig att lära sej. Jag red på honom i bara grimman på gården, låg på honom när han betade och allt. Väldigt trygg.
Folk som säjer att vbl har svårt för att lära sej tycker jag ofta har fel, dom flesta verkar väldigt villiga att lära sej. Gäller bara att hitta ett roligt sätt för båda och att få dom att förstå vad man vill..