Jag har ju haft riktigt otur ett längre tag, minst sagt sedan jag fick honom. Nu trodde jag att det var slut med det. Men gissa vad. Idag innen vi skulle slänga in Lord i transporten och allt, så skulle jag rykta och ge pencilin!

Så när jag skulle börja borsta halsen ser jag att han har blivit svullen som i utslag under huden på honom. Stenhårt och ömmande. Båda sidorna med… Sedan när jag skulle spruta honom, att sätta nålen gick super! Sedan så var han tvungen att rycka till när jag sprutat in halva och såklart så så lossnar ju bara behållaren eller hur man ska säga från kanylfästet? Så han och jag blir fulla av det. Men det var bara att stoppa in den i kanylen igen och spruta in det som var kvar. Pga att han har ryckt till så har han nog lyckats stöta till något, för när jag drar ut kanylen och gnuggar som veterninären visade så när jag släpper fingrarna där som som jag tuckit så börjar det rinna blod, då blir jag jätte nervös men när jag la tryck på det så försvann det tack och lov!

Han var jätteduktig sedan när vi kom fram till Gamleby, dock så märkte jag när jag kom dit senare att det hade spridit sig mot bogen, magen/ryggen och värst på båda sidorna av rumpan! Han ömmade lite på det men verkade inte hängig. Så vi höll kvar vid planen att hänga med dom andra 4 ekipagen att rida i ridhuset. Såklart skulle vi ju bara skritta. Så vi passade på att arbeta massa lösgörande i skritt och han blev super. Han verkade pigg och så så vi gjorde massa övergångar till trav och i slutet blev han jättefin och avslappnad och blev jättefin i nacken så han gick i form och på tygel stundvis som han orkade. Klart levde det ju monster vid portarna in och i väggarna så man var ju tvungen att kolla hela tiden! ;D
Men! Så fin och avslappnad har han aldrig varit! Så han trivdes nog i ridhuset, fri från blåst och oljud! ^^

Gissa dock vem som får ringa disktiktsveterinären imorgon bitti? Jo, Linda Thorsson! Klart att jag måste få ut dom och kolla vad fasen han har fått för något. Men visst är det typiskt? Otur igen!