jag har verkligen inte ångrat mitt köp när jag köpte Hero. Även fast vi var och provred 1 april, så tänkte man att det går ju bra att luras då. men tack gode gud så vart vi inte det :)

Har dock hört andra historer om folk som köpt hästar som varit drogade osv innan och sen helt galna när de kommit hem eller skadade.

Jag kan personligen inte heller förstå folk som gör sånt, alltså lurar. Vad vinner dem på det? Och när man tänker på stackars hästen också, det måste vara dumt folk som inte har några känslor för sina djur! usch.

Jag var och testred en annan häst innan Viking. Allt gick superbra och hade med mig mamma som stöd, dock kan hon inget om hästar. Var nog där fyra gånger och var ganska säker att det var hästen för mig. Sen tog jag med en nära vän till mig som är travtränare inne på kalmartravet, och kännde och klämmde på hästen åt mig och inget var fel tyckte han inte. Sen när jag skulle rida då så satt jag och dagdrömde om hur härligt det skulle bli att få hem honom.
På vägen hem säger travtränaren att hästen hade haltat ganska mycket på ena frambenet. Jag hade såklart inte märkt något då jag bara tänkt på annat.
Jag trodde såklart inte honom, trodde han sa så bara för han ville att jag skulle köpa en av hans hästar. Men sen åkte vi dit en gång till och denna gången var jag mer fokuserad och min pojkvän stod och kollade noggrant. Och ja, han var halt!
Det förklarade ju saken att ägaren inte ville vet. besikta honom.
Fick höra senare om att en annan tjej varit och tittat på honom och tagit med sig vet. direkt och han gick inte igenom besiktningen då.
Var en himla tur att jag hade med mig en hästvan när jag tittade annars hade det kunnat gå snett!! Det är lätt man blir blind när man är kär vet ni väl! 
För hur som hälst sa ägaren att jag kunde ta hem hästen till mig på prov och låta vet. besikta honom sen då… Men det lät inte som en bra idé.
Var extremt noggranna och kritiska när ni är ute efter ett lyckat köp!

Jag provred en ponny, hon hade otroligt fin talang och kunde en del men verkade lite stressad och okoncentrerad. Men ägarna sa att det var för att hon vilat dagen innan och jag trodde på det så efter att ha provridit henne några gånger till köpte vi och skulle ta hem henne, där tog det stop. Ponnyn som skulle vara så snäll och lättlastad vägrade blankt att gå in i transporten men hon gick in efter ´ca en halvtimme (inte så farligt länge men ändå) och vi körde hem med henne. Sen kom nästa problem hon ville inte gå in i stallet och så fortsatte det med allt möjligt. När jag satt upp på henne första gången hemma i ena hegen för säkerhetsskull så var det som att sätta sig på en bomb. Hon skyggade i skritten och gick spänd med huvudet rakt upp i luften. Hon slängtravade med huvudet fortfarande rakt upp i luften och slängde med det. Jag galopperade inte alls på några dagar men när jag gjorde det så blev hon hel knäpp och ville inte bryta av utan till slut använde jag stängslet som bromskloss (red inte rakt in i det utan bredvid en sträcka med huvudet mot det). De första veckorna så ångrade jag verkligen köpet och undrade vad vi egentligen fått hem för dårskap. Men jag är väldigt målinriktad och som jag jobbade med den hästen men så småningom lugnade hon ner sig och jag kunde börja jobba med henne och vilken häst det fanns under ytan.

Nu ångrar jag inte en sekund att jag köpte henne för det fanns en verkligt bra häst under den stressade, rädda fasaden hon visade upp men det tog mig nog nästan 1-1,5 år innan jag fick henne harmonisk.