Hej på dig, jag känner till problemet med en häst som vill springa hem eller kasta av ryttaren plötsligt utan logisk förklaring. Min travare Vallee solide har de senaste åren haft dessa hyss för sig. Även på travbanan vid tävling kunde han plötsligt stegra sig med sulkyn och vända hem mot stallbacken. Vi kollade upp honom vid ett flertal tillfällen men vetrinärerna kunde inte hitta något?? När han plötsligt började halta svårt i December hittade de en fraktur i vänster framkota, då sa vi att kolla även upp hans högra bakknä med röntgen för han sprang speciellt med det benet hela tiden.Då hittade de artros i hela bakknät plus att menisken var nästan helt borta!Vetrinären sa a.tt det här måste vara en undantags häst med järn vilja för han har sprungit fast han har haft så himla ont. Undra på att han försökte springa hem från banan eller till stallet när han hade så ont. Han sprang in 980.000 kr och sista vinsten var i aug 08 idödens på solvalla kortlopp på 12.0 .Vallee solide fick gå videre till de gröna ängarna den 13 mars i år. Vad jag vill säga är att kolla upp så inte hästen har ont,hästar är så kloka att de gör sällan dumheter om det inte finns en anledning. Hoppas detta var till någon hjälp och lycka till,hälsningar Eva

Jag håller med föregående talare. Hästen verkar ha ont på något vis. Sitter utrustningen som den ska?

det kanske är besvärligare för henne att gå ute i skogen än på banan? ryggproblemen kan ju (iaf teoretiskt) kanske märkas av mer för henne i oländig/kuperad terräng än vad det gör på en jämn, slät bana?

det känns svårt att säga, jag är ingen expert och jag har ju inte ens sett/upplevt henne, men det låter som att hon har ont.

hästen som bytesdjur undviker ju också ofta in i det längsta att påvisa smärta eller skador (för då överlever man inte, utan blir uppäten av lejonen). många gånger fejkar de också för ägare, veterinärer osv och tycks vara felfria fast de inte är det.

Ja hon har helt klart ont, men inte nå mer än annars , snarare mindre, hon har aldrig gått på banan, inte ens kvalat pga av ryggen. Seg att rida medans framför vagn het som en kamin med öronen spetsade. Men när vi aldrig får ordning på ryggen bättre än det är nu så fick hon bli ridhäst ist. O när vi nu har reducerat rygg problemen till ett minimum så är hon som en kamin att rida (äter endast morötter och hösilage och hö). Det är precis som hon är så glad för att rygen är ok så då måste hon hitta på rackartyg. Hon är förövrigt helt genom röntgad o inga fel, ska säga att hon aldrig någonsig varit behandlad för hälta eller nåt heller.Det är bara så att när vi fixat till ett hyss måste hon hitta på två nya. Hon oxå alltid varit lite svår att sko bak pga ryggen, men sista året är hon hur fin som hellst att sko bak till 99%.

Ja men då har är det kanske så att hon har inte ont utan bara är så fruktansvärt glad! Att hon skulle vara galen tror jag inte. Enligt mig finns det inga galna hästar - bara de som är lite knepigare att förstå!

Önskar att jag kunde dela din tro på att det inte finns galna hästar , men hon är verkligen speciell den här damen, när man slitit i tre år utan att hon egentligen ger sig med sina hyss så kännar man en viss uppgivenhet. O mer ompysslad häst får man nog leta efter, hihi

Jag förstår att du känner så. Min tjej är portad på traktens lokala travbana (träningsbana) för att hon är "galen". Det var ingen av dessa hästmänniskor som såg att Sessan inte mådde bra - utbränd helt enkelt. Alla hennes "galenskaper" berodde helt enkelt på att hon inte orkade med pressen på travet. Jag fick henne som sällskap till mitt HBL och jag lät henne vara i flera år innan jag började rida in henne. Idag är hon den underbaraste tjejen jag har haft!

Den här damen började med alla sin hyss när vi bestämde att hon bara skulle få mysa och njuta av att bara vara ridhäst utan krav. Men då j..lar rann humöret på damen, då ska vi testa allt som går, hon beter sig som en rodeohäst som befinner sig mer i luften än på backen med sina fyra fötter. Vi rider ju inte efter nåt schema eller så, utan bara när vi vill. Ibland blir det sju dagar i veckan och ibland inget alls på 2 veckor tex. Men det spelar ingen roll om hon rids vare dag eller 1 dag i månaden, Hon är riden sedan hon var 3 år, hon är 8 nu, och ahr ju varit lugnet själv att rida tills för 3 år sen när hon inte skulle tränas för trav mer

Okej…

Kanske hon saknar att dra en vagn då och då?

Jag är helt övertygad om att hon inte är Galen på riktigt utan "bara" att hon försöker säga att något inte är som det ska och du förstår henne inte.  Tänk dig själv så frustrerande det måste vara när man försöker berätta något men ingen förstår vad man menar…

Har du ändrat på några rutiner sedan ni slutade träna henne?

Det vi gjort är att hon fyttade hit till sin storebror, Men hon hade redan innan det börjat att "knollra" sig. Men hon är mer ridtränad än körd eftersom hon var så het i vagn, Men flytten innebar bara att hon bytte till ett stall 5 mil bort. För hon är ju min egen uppfödning och jag är den som alltid haft henne och tränat och ridit så.

Jag kan tänka mig att hon är lika frusterad som jag känner mig. Vi har ju verkligen försökt allt, och hon bara backar ner en kort tid och sen drar cirkusen igång igen. Vi provar att göra det hon uppenbarligen gillar men en dag så har hon ju bestämt sig för att nu passar inte det ängre och inget annat heller. Det blir som en ond cirkel som aldrig slutar liksom

Några traditionella tips…

Variera vardagen, kör lite NH-övningar (ledarskap) men framför allt GE INTE UPP!  testa och trixa så ska du se att du hittar en lösning rätt som det är.

att bestämma sig för att "sadla om" (haha) till ridhäst är ju en ändring i rutinerna bara det, ffa om hon varit van att tränas si och så mkt och sedan inte gör det nu längre.

hästen kanske helt enkelt är en sån som tycker om tufft jobb.

därmed inte sagt att det är det lämpligaste om hon nu har en ryggskada, men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Jag kan känna igen detta lite på min kille. När ag tog honom på prov i vintras var han apatisk, oerhört snäll och lättriden, men gjorde inte så mkt mer än det man sa.

Så började jag rehabilitera honom med kiropraktor, streching och låångsam igångsättning.

Det som hände var att snart började han bli så jäkla svår, när han kommit en bit på vägen upp mot skogen (grusväg) så tvärnitade han. Drev jag på så hände ingenting, fortsatte jag at driva på så började han bocka, stegra, kicka m.m. Plötsligt på turen kunde han få för sig att nu är det dags för en vild galopp genom skogen, eller att det är livsfarligt att gå över vägen, stirra ig omkring så mkt att han gick in i träd osv. Heltokig helt enkelt.

Som sagt, ju mer jag bråkade desto mer bråkade han. Så bestämde jag mig för att ställa mer krav på honom (i samma veva som vi fick order på att börja med mer dressyr), han älkade det, han gick jättebra - på ridbanan. Men vi hade fortfarande problem på uteritterna. Men så en dag bestämde jag mig för att inte tvinga honom. Så nu i det sista har jag provat att när han tvärnitar eller konstrar så blir jag helt passiv och bara väntar ut honom. Jag stänger vägen hemmåt (alltså minsta han försöker att gå hem så korigeras hanmed ex skänkel men han tvingas aldrig att göra något annat) men annars bara väntar ut tills han ger upp och går lugnt framåt. Det verkar som att om det inte finns någon att bråka med eller som gör motstånd så är det inge kul att bråka.

Edit: Tänkte tillägga att sedan jag började rida honom mer passivt och avstå konflikter så har han mer eller mindre slutat med att disskutera med mig, han är mycket lugnare och inte lika galen längre. Men fortfarande lika frammåt och pigg.

Vi rider ju ut nästan varje gång men det är aldrig sammma väg 2 gånger efter varandra, och det är masor med övningar under tiden. dessa turer är ju varvade med tid på ridbanan ibland både och. Så hennes turer är alltid varierade.

Sen så rids hon inte annorlunda nu än när vi tränade henne för travet, mer än att det är inte fullt samma fullfarts träning.

#12 jag förstår vad du menar, hon älskar verkligen att jobba hårt och hon får ju det så länge hon behåller sina små tassar på backen, men vad gör man när så inte är fallet.

#13 Det var en intressant metod. Absolut inte tokig alls! Den tror jag att jag ska testa på mitt hbl som är lite besvärlig att rida ut på men som älskar att jobba på ridbanan.

#13 Jättebra metod för vissa hästar. Alla sätt är ju bra utom de dåliga, eller hur?!

#0 Vi hade en ponny som betedde sig som din men tyvärr blev han bara värre för varje år. Vi kunde däremot inte variera hans vägar för då blev han förvirrad och heltokig. Han var underbart snäll vid all hantring från marken (longering, tömkörning, NH osv.) Då veterinären och equiterapeuten undersökte honom gjorde de en hel del saker med honom för att försöka hitta något fel på honom, om han hade ont någonstans eller så, så tyckte båda att han var underbart snäll hela tiden och väldigt foglig trots alla undersökningar. Inga fel kunde upptäckas på honom. Ändå gick det varken att rida eller köra honom på slutet. Vi var tyvärr tvungna att ta bort honom i december 2008.  Som extra salt på såret fick vi inte ut ett dygg på försäkringen. Klassades som lynnesfel. Inte ens slakten fick vi betald trots att vi betalat extra försäkring för det.

#13 Ja det var himla bra skrivet!

Jag håller med #13 superbra ide, vi testade den igår och idag, fick till respons att när hon inte får vända dit hon vill så ställer hon sig på bakbenen rätt upp (helt rätt upp faktiskt) och kastar sig framåt, slår i backen och reser sig igen och  kastar sig igen. Och står hon still så står hon till hon då får vända eller gå dit hon vill. Vi börjar ju starkt misstänka att hon har hjärntumör :). Skämt o sidor så misstänker vi någon form av så kallat lynnesfel. Men det lutar åt att vi kommer att betäcka henne nu så får hon vila i ett år så börjar vi om sen igen.

Jag håller med #13 superbra ide, vi testade den igår och idag, fick till respons att när hon inte får vända dit hon vill så ställer hon sig på bakbenen rätt upp (helt rätt upp faktiskt) och kastar sig framåt, slår i backen och reser sig igen och  kastar sig igen. Och står hon still så står hon till hon då får vända eller gå dit hon vill. Vi börjar ju starkt misstänka att hon har hjärntumör :). Skämt o sidor så misstänker vi någon form av så kallat lynnesfel. Men det lutar åt att vi kommer att betäcka henne nu så får hon vila i ett år så börjar vi om sen igen.

Kanon bra, att betäcka henne.Har varit med om ett sto hos en travtränare som var helt oregelig som 5 åring het i körning och elak i stallet och hon hade varit hur snäll som hälst åren innan. Då betäckte de henne och hon blev året där på en jätte trevlig häst i både träning och tävling.Hon ville bli mamma!

Det har jag faktiskt också haft ett sto som var så, nu när ni nämner det! Hon var helt "koko" och jagfick ett erbjudande om att samåka till hingsten. Bara någon månad efter betäckningen märkte vi skillnad på henne och när bebis kom blev hon hur cool som hellst.

Det är ju alltid värt att pröva… =)

Så där ja, nu är det klart att min "galna häst" går tillbaka hem för betäckning, hingst blir Jobie Tempest.

Sista vändan vi var ut o red så stod damen rätt upp ca 25 ggr på lika många minuter. Allt bara för att hon inte fick vända åt vänster eller gå framåt när hon ville. Hon är ju igentligen inte elak eller så, blir bara så förbannad när hon inte får göra som hon vill.

Så vi bestämde oss för att nu ger vi upp ett tag och både hon och vi får vila, fast hon kommer att fortsätta att ridas så länge det ä möjligt. Vi får se om hon kanske lugnar sig lite oxå när hon kommer hem till sina andra småsyskon.

Hej!

Min travare har en gammal ryggskada och han kan bli påverkad väldigt lätt. Min vererinär säger att han ska bara täckt under 10 pluss.

Jag har som dig ett black on track täcke på men när det är riktigt minus lägger jag dubbla täcken. Min var jobbig förut att han ställde sig hela tiden på banan och blen stumm ute när jag red.

När vi skulle galoppera så ställde han sig alltid innan vi kom in i galoppen och studsa fram.Det var skit läskigt men jag gav mig inte utan pressade honom mer.

Sen gjorde han fula saker saker som att gå imot skänkeln stressa upp sig för ingenting lyssna inte när jag red ut för ett öre.Och jag är ju en sån mes så jag saktade ner varje gång han börja.

Men sen började jag göra små straff ifall han börja…som att t.ex gjöra halt och backa honom, dra till i en tygen så han får gå runt sitt bakben o.s.v…nu gör han inget för han vet att jag jävlas tillbaka!

Sen vet man ju inte om det kan vara spänningar i muskler…men det brukar man ändå känna på banan när man formar och grjear!

Har du testat ström på honom?

/sophie

Jodå, hon får ström på lite ojämna intervaller, har hon väldigt ont, brukar vara runt när hon ska visa brunst vilket hon inte kan osv. vid dessa tidpunkter är det mer ström än när hon är mindre öm, då är det massage och linement som gäller istället.