Låter underbart!

Uhm min känsla.. ''hjälp, den här stressade hästen kommer ta livet av mig. jajja..kör på.."

Crow blev ju inte köpt för att jag såååå gärna ville ha just honom! Egentligen ville jag ha en inriden kallblodstravare, men precis innan köp på ett perfekt kallblod blev säljaren tveksam..allt hade varit helt ok när hon var och tittade hos oss och så, men tja. Tror hon hade lite svårt att sälja sin älskling, faktiskt. :3 Mitt andrahandsval efter kallblodstravare (eller PRE men det var det aldrig frågan om) var visserligen varmblodstravare. Fast i så fall en som kunde tölta och absolut var inriden, trafiksäker osv. Men som det var så behövde vi en häst eftersom pappa köpt en som skulle komma om någon dag och vi inte kunde hitta sällskap att låna.. Jag var arbetslös och det var pappa som plötsligt börjat sätta fart på hästköpandet efter alla år av önskan, mitt eget intresse hade börjat svalna rejält efter de treåriga hästutbildningen. Pappa hade ju just köprt sin häst, och pga lite andra saer var inte ekonomin på topp. Så vi kom fram till att vi skulle köpa första bästa häst till rätt pris och som var frisk, så fick det bli ett ''pasture-pet'' när jag väl hade råd att köpa min drömhäst. Kunde ju alltid vara bra med en häst att låna ut om man ville rida iväg med kompisar eller nåt.. Och var den inte ens inriden kunde jag ju pyssla lite med den och leka markhantering. Väldigt välplanerat och seriöst köp, eller hur? Fast vi var överens om att ta väl hand om den och inte sälja igen bara för att vi köpte en ny sen, i alla fall.

Hur som haver.. vi såg en annons på en femårig varmblodstravare. Oinriden, och billig. Men han var frisk, eller verkade vara. Ingen vet. bes.  Och en bra storlek, runt 150 cm. Passar bra till mina 160 :P Han hade en sko, verkade snäll men otroligt nervös. Trampade lite oroligt på stället och slickade ägarna i nacken när han kom åt.. Han var skodd på ett ben. Men vi var smått desperata och köpte honom, jag hade lite onda aningar.

Några veckor senare hade jag en krossad handled som aldrig kommer läka. Men jag hade också en mycket trevlig häst som lugnat ner sig betydligt, kunde packa in honom i en pressenning tre dagar efter köpet. Att han blev förvirrad när min vikt sa fram trots att jag drog i tyglarna och galopperade iväg är ju inte konstigt, och att skitsadeln jag hade gled åt sidan var ju inte hans fel. :) Nu, två år efter köpet har jag världens underbaraste ridhäst, och jag skulle inte byta honom för all sand i sahara. Vi passar perfekt ihop och det är helt enkelt helt fantastiskt att ha en häst som litar på en till den graden han gör, dessutom är vi väldigt lika varandra (rätt dåliga på dressyrande men kämpar på, älskar skogen, älskar fart, går konstigt (fråga min ridlärare.. hon säger att vi går likadant) och tja. Hittar ingewt som är olikt. Fast han är bara 90% trafiksäker än så länge, mn det löser sig :P Har man en häst som går förbi den stora skogsmaskinenb när man ber honom, trots att hela han darrar av skräck - då kan man inte klaga!

Och dessutom… han kan tölta, visade det sig! ;)

Drömhästen kommer inte alltid med de känslorna eller i den formen man tror.

(Två bilder; första var i maj förra året, första gången efter olyckan som jag vågade rida ''ut'',,dvs 20 meter från gårdsplan.. :3 sen gick det mest neråt eller sod stilla tills augusti eller så, då började min rädsla förvinna helt och han skickades på inridning hos en tränare jag liter på. Åkte dit och kollade till honom och red.. och nu är han helt perfekt. Nu klarar vi detta!

Andra bilden är från häromdagen i skogen :) )

bästa känslan någonsin! jag har haft foderhäst, medryttarhäst, jobbat med häst, och nu ÄNTLIGEN egen häst… kände direkt när jag såg honom att det var hästen för mig… var precis som när jag mötte min sambo… kärlek vid första ögonkastet… så nu har jag TRE perfekta pojkar, en katt (jag är hans mamma för han blev bortstött från sin riktiga), min älskade häst, och min älskade sambo!

jag hittade min häst strax efter att jag beslutat att itne ha kvar min foderhäst (pga ägaren) och en tjej i stallet sa att hon  kände någon som funderade på att göra sig av med sin häst. så linda ringde till henne och vi fick åka dit för provridning samma dag. och det ögonblocket jag såg honom… haha det var som i en film :P tiden stod still och han var seriöst den finaste hästen jag sett… själva ridningen gick väl hyfsat, har itne ridit många travisar innan hehe

trots att jag är en duktig och erfaren ryttare, gick det som sagt halvdant.. men ägaren ville ha någon som älskade silvery för den han är, som värdesätter mys och kel framför ridning. nån som itne vill hoppa, då han har hovbroskförbening, och nån som vill lalla i skogen och rida dressyr. ägaren och jag kom jättebra överrens, jag red honom ca en månad och hon bestämde sig för att jag skulle få köpa honom för hon sa att hon var övertygad om att han skulle få det bra hos mig. (det har han). så jag fick köpa honom för en symbolisk summa på 1500 kronor inkl. all utrustning utom stigläder (haha) och fick med 20 kg dyr musli till honom.

så nu går hästen och lullar med mig i skogen och tränar dressyr och har det bra =) han gillar mig det känns ;)

glömde ju bild :P

Hmm.. ja, känslan när jag fick höra av ägaren (som även är en kompis och som visste att jag planerade att skaffa häst) att det står ett varmblod i hagen som nog skulle passa för mig och som jag kunde få ta över, eftersom han bara stog, var nog skräckblandad förtjusning. Vi gick ner och kikade på honom och jag föll pladask, han var så söt åsså kom han direkt fram och satte mulen mot magen på mig och frustade. Det var som att han sa att han ville att jag skulle ta hand om honom. Han var precis lagom stor och hade fin exteriör (enligt mig och pappa som igentligen inte är så duktiga på sånt, men han är inte sådär jätteavlång som vissa travare). Jag provred honom tillsammans med ägaren (nu var han väldigt omusklad då han stått), men han var ändå pigg och framåt samtidigt som han var stabil, provade honom lite i trav och galopp (bara pyttelite för att känna på gångarterna) och han var hur fantastisk som helst, man svävar på honom så otroligt mjuk och fin är han, främst i galoppen (han har gått som dressyr och fälttävlans häst innan). Jag lämnade honom med kommentaren att jag skulle fundera på det (det är trots allt ett väldigt stort beslut att skaffa häst, även om jag redan letade häst) och återkom lite senare och tackade ja och känslan när jag då hämtade upp honom från hagen var undarbar och jag kan ibland fortfarande inte riktigt förstå det, jag är hästägare!

Bilden är på mig och pållen när jag hämtar honom ur hagen när han precis blivit min.

Äsch, skulle skriva här + lägga in en bild direkt i inlägget - men hur i hundan gör man det????

Men va de inte du som skrev det med din 20åriga dotter? vart tog det inlägget vägen??

Lägga in bild direkt (så som Zabbio) är mig vetligen enda sättet att ha bilden på nätet och länka till den via "Video-URL:" nedan. Men det kanske finns nåt annat sätt?

Jo det var jag men tog bort det. Allt blev tokigt när jag höll på att kladda med bilderna

#5 Välj bilden (bifogad fil: __ bläddra) och kryssa i rutan ''visa bild direkt i inlägget'' :)

Annars så kan du öppna bilden (uppladdad till internet) på en annan sajt, markera och dra in den i inlägget till en tom rad. Funkr iaf på firefox och mac..

Var hittar du den rutan med "visa bild direkt i inlägget"? När jag trycker på "browse…"-knappen så får jag upp en vanlig sån ruta med min dators innehåll där jag kan bläddra fram bilden, det är en sån standard och där finns ju ingen sån ruta.

Under det fältet.. fast det finns kanske bara för medhjälpare eller nåt..

Ja jag har bara två fält. Ett med "Bifogad fil:" och ett med "Video-URL:"

Å ja den kännslan kommer jag ihåg! Jag fattade inte att det var sant..dom första dagarna vaknade jag och trode att det var en dröm. Seriöst! jag glömde att åka till stallet så dom ringde och sa att jag skulle komma och ta hand om Min häst:)

Sen när jag väl fattade det hade jag svårt att konsentrera mig för mina tankar var enbart -Jag är hästägare! jag har en häst!  

Sen var det som någon annan sa med "skräkslagen förtjusning" när man upptäkte villket pris av tid och jobb dena underbara djur tog :P

Ok då försöker vi igen då!

Känslan var lite överväldigande och nästan lite nervös faktiskt.

Trots min egen stora rid och hästvana från yngre dagar och trots att dottern ridit ca 8-9 år på ridskola samt att vi haft några foderhästar så kändes det konstigt nog som att man tassade ut lite på svag is.

Vi stod ju där med vår alldeles egen häst som vi inte kände och som vi egentligen inte visste så mycket om.

Det var vår första fd travhäst som vi överhuvud taget hade haft riktig "närkontakt" med och han hade gått på travet bara ca 8-9 månader innan vi köpte honom.

Men min inställning redan då var att en sådan häst måste man ge tid och en chans att verkligen "programeras" om och vi tog även hjälp av en instruktör som hade kunskap och förståelse för vad en sådan häst behöver.

Så nu har vi en jättetrevlig allround-ridhäst med en stor integritet och personlighet och jag har dyrt och heligt lovat honom att han aldrig ska säljas!  

Lite bilder:

#13 Jätte fin! väldigt fint byggd alldeles lagom. gillar inte grova hästar så mycket men dena ser ändå väldigt smidig ut.

Känslan går inte att beskriva. Hade haft Inca hemma på foder i tre månader och nu blev hon min, äntligen!  Jag satt i soffan när mamma berättade, jag kan säga att jag gled ner och hamnade med huvudet i soffan och tårarna rann. Jag var lyckligast i världen. Tyvärr blev ohn ju inte kvar, då det var massa krångel mellan hennes förra ägare och Incas uppfödare kan man väl säga..
Incas uppfödare tyckte inte jag skulle stå utan häst, så in i mitt liv kom Eva "Pärlan" Sjöhus. Jag ville inte ha henne egentligen och hon var inte i något bra skick, men hon stannade. Stallägaren tog hand om henne då jag inte orkade. Idag är jag glad att jag har henne, då hon skänkt mig så otroligt mycket glädje :D

Film på Pärlan

Bilden är på Inca.