Den varmblodiga travaren är ett samlingsnamn för alla varmblodiga travraser.

Men eftersom det bara finns tre vanliga travraser som används på travbanorna idag tänkte jag skriva om just dessa.

*¤ Amerikansk travare
*¤ Fransk travare*
*¤ Rysk travare

Nästan alla svenskregistrerade travhästar härstammar från det amerikanska blodet. Men det finns en del som är blandade med franskt och ryskt blod också.

Amerikansk travare

Den amerikanska travaren kallas även för amerikansk standardhäst (American standardbred).
Mycket för att mångfalden av travarna idag har mycket blod ifrån just de amerikanska travarna men även är det många som anser att det är en typisk standard för hur travarna ska se ut.
Denna travare anses även vara den snabbaste och bästa travhästen inom avel.

Färgerna som är vanligast förekommande är olika nyanser av brun, men även fux och svart förekommer sällan ser man skimlar men det finns även det.

Mankhöjden varierar mycket mellan 155 och 170 cm. Den amerikanska travaren är muskulös som ett fullblod, med lång kropp men och något kortare ben än galopphästen. Bogarna är kraftiga och bringan djup och bred.
Benen och fötterna är stenhårda och den har en bra styrka och uthållighet, vilket är nästan är ett krav på de amerikanska travarna idag då de utsätts för stor påfrestning på travbanorna.

Fransk travare

Den franska travaren är den som anses vara den mer robustare och grovare travaren. Men däremot påstår många att franska uppfödare tycker att hästens utseende är lite viktigare än vad de amerikanska tycker (där ju snabbheten sattes främst).

Då den franska travaren inte har vunnit lika mycket i vanliga travlopp som den amerikanska gjorde blev intresset för monté allt skarpare. Monté är franska ordet för uppsutten, vilket är rätt passande då man istället för att köra sulky rider med sadel.
Första montétävlingen hölls 1806 på Marsfältet i Paris men idag utgör Monté ca 10 % av fransk travsport medan den fortfarande är ganska okänd i resten av världen.
Den franska travaren anses ha mycket "renare" trav, då de ofta lyfter mer ordentligt på benen medan den amerikanska travaren har mycket stela och raka ben.

Tidigare var den franska travaren lite kantigare och grövre men rasen är fortfarande stark, men linjerna har blivit mer fullblodsliknande i utseendet.
Mankhöjden ligger på 165-175 cm, färgerna som förekommer är detsamma som hos den amerikanska travaren dvs. alla hela färger, men här förekommer mer fuxar än vad det gör hos den amerikanska.

Rysk travare 

Denna travras har utvecklats ur en annan rysk travhäst, Orlovtravaren.
I början fanns det tre olika typer av rasen, en kraftig kallblodsliknande häst som användes inom jordbruk, en medelstor som var passande som ridhäst och en sportig. Den enda som bevarades och finns kvar idag är den lätta sporttypen som nu kallas för rysk travare.

Den ryska travaren klassas som den mer simpla travhästen och det är därför rasen inte syns mycket internationellt på travbanorna utan används nästan bara i Ryssland.
 
Det finns ändå många fina och positiva sidor hos denna travras, som starka ben och hovar, långa steg och en klart fullvuxen kropp vid 4 års ålder.
Det enda rasen slår en annan travare är dess otroligt långa steg, men tråkigt nog är de sämre på de längre distanserna då de inte har samma uthållighet.

Ryskarna är väldigt noggranna när det gäller rasstandarden på deras travare, mankhöjden ska vara 160 cm för ston och 163 cm för hingstar och deras skenben måste vara minst 19,9 cm långt. Den ska även vara lätt i kroppen men ändå mycket musklad och smidig.

Trots ryskarnas utvecklade avelsprogram varierar mankhöjden mellan 160-165 för både ston och hingstar.
Den ryska travarens färger som förekommer är alla hela färger, brun och svart är vanligast men det finns även skimmlar och fuxar bland dem.

Sådär, nu kanske ni har blivit någon erfarenhet rikare, vad vet jag._

/Rebecca_