bra skrivet o bra info :)

Bra bra! =)  Det jag saknar är det oledade/raka bettet ^^, Min favorit!

Måste bara påpeka… är själv allergisk emot två-delade bett… när man tar i tygeln åker bettes mitt upp och trycker i gommen på hästen, vilket leder till att många hästar gapar, då sätter man på en nosgrimma så hästen har munnen stängd. Då får den istället fula sår i gommen…

Och tjocka bett… är inte alltid de snällaste, har visserligen mest ponnyer, men vad händer om du sätter in ett tjockt bett i en liten ponnymun..? jo den kan inte stänga munnen eftersom bettet är alldeles för tjockt, även här är det vanligt att man löser detta med att stänga munnen med en nosgrimma…

Självklart kan tjockare bett oxå vara bra, det är olika från häst till häst, en liten tankeställare bara…

Jag har alltid tyckt att det är konstigt att tjocka bett ska vara så himla snälla; dels skiljer sig storleken så lite med tanke på belastningsyta, dels är det ju inte alltid så gott om plats i munnen… men så hittade jag detta och plötsligt klarnade allt; för ett normalt bett är ju både tjockare och snällare än dessa! :O

Bra artikel, men ser gärna lite om blank stång (dvs inte ledad.. tänk spansk stång?) kanske nåt westernbett, och olika gag bett. Gärna nåt om bettlöst också, kanju vara bra om folk får reda på att hackamore kanske inte är det bästa bettlösa att börja på med tanke på att det har samma effekt som ett stångbett, och egentligen kräver att hästen lärt sig följa tygeln för att det ska kunna användas rätt..

Själv brukar jag dela in bett i tre grupper efter effekt, namnen kanske inte stämmer helt med alla bett i en viss kategori, men så här tänker jag:

''Tränsbett''; alla bett utan skänklar. Ingen hävstång; tygeltagen verkar okomplicerat och oftast uppresande (man kan ju be hästen sänka huvudet med tränsbett också. naturligtvis, men bettet i sig ger inte några hjälpsignaler för det). Det bästa hjälpmedlet att ställa och böja hästen med, och det man bör börja med för att lära hästen att följa bettet. Bettlösa tränsbett är ridkapson, muserola, sidepull etc.

''Stångbett''; alla bett med skänklar och kinnkedja. Ger dels en hävstångseffekt, så att handen är lättare än bettet, och dels ger det tydliga signaler att putta ut pannan, dra in nosen och sänka nacken. Bör användas när hästen lärt sig att följa bettet och handen ut vid eftergift, och rids på eftergift. Bettlösa varianter är hackamore.

"gag" bett med skänklar, utan kinnkedja. Dessa bett är liksom stångbetten starkare i munnen än i handen, dessutom trycker de upp mundelen mot kindtänderna vid tygeltag. Speciellt tydligt när mundelen kan löpa upp och ner på skänklarna. Har aldrig förstått nyttan med dessa, men nåt är de väl bra till:P Bettlösa varianter är väl typ bitless bridle; det ''kramar'' också huvudet, fast inte på samma sätt.

Sen får man ju se till hur mundelen är formad, men det har mindre betydelse för hur better verkar, och är för det mesta så individuellt vad hästen trivs med. (fast en slät mundel är ju alltid mildare än en likadan fast med en massa kanter eller grejjer på).

Ursäkta trådkapet, men detta är helt enkelt hur jag personligen ser det :P

Välskriven artikel! :D

Zabbio - Du är välkommen att skriva en artikel om du vill! (:

Hehe.. fast jag har ingen fakta direkt.. det r ju inget generellt vedertaget system att dela in bett i, det är ju bara hur jag tänker :P Och jag har nog skrivit allt redan x)

#6 Hehe tack för mer info! Meningen med min artikel var bara att ta upp de allra vanligaste betten, infomation var inte endast från mig utan försökte skriva utifrån fakta jag hittat.
Men det skulle vara jättebra ifall du tar upp en artikel om de där betten som du skrev om.

#4 Det var väl extremt smala bett ;-) Tror faktiskt inte att det är så stor risk att vi i Sverige använder dessa i så stor skala (om än alls).

Men det som #3 skriver är också sant. Fortfarande, efter en massa forskning osv där man kommit fram till att tvådelade, tjocka bett inte alls är det "snällaste" bettet, förekommer det artiklar där man hävdar detta (liksom i denna). Är det inte dags att slå hål på den myten. Tvådelat inte bara trycks upp i gommen, ringarna trycks dessutom mot kindtänderna (från utsidan) och hästen får lätt tandproblem och sår på insidan av kinden.

#7 fast jag är ingen expert :P

#8 nej.. men tanken att tjocka är snälast kanske kommer ifrån en tid då vi använde även såna extremt smala bett.. och med tjockt menade man i jämförelsem med dem? En bridong är ju jätte tjock i det förhållandet! :P Och säkert mycket trevligare!

Fast tvådelat funkar bra med många hästar om det är av rätt storlek och man inte har någon nosgrimma (eller en mkt mkt lös) då serman om hästen tycker att det är obehagligt. Jag vet en del hästar som trivs bättre med tvådelat än tredelat.. och bekymret med ringarna gäller ju tredelat också :)

#9 Jag håller, som du förstår, inte med dig om detta. Att en häst fungerar på tvådelat behöver inte betyda att det är det bästa för hästen. Hästar är alldeles för snälla djur egentligen. Det krävs rätt mycket innan en häst protesterar. Du kan ju själv testa och jämföra mellan olika bett genom att hålla bettet i en knuten hand och sedan be någon ta tag i bettringarna och dra lätt i dessa (som om man gör en halt ungerfär) Du kommer lätt märka vad bettet gör i din hästs mun och vilket bett du själv skulle fördra (om du vore häst).

Duktiga hästtandläkare och även många veterinärer avråder starkt från att använda tvådelade bett. Jag kommer aldrig mer använda tvådelat efter en föreläsning om bett av Torbjörn Lundström, den mest meriterade hästtandläkare jag kan komma på. Gå gärna på en föreläsning med honom så kan nu först vad jag menar. Det han säger är oerhört klokt.

#med det tre delade har du ändå två brytningspunkter. Visst pressas sidorna samman något även med tre-delade, men inte all lika mycket som ett två delat. Som sagt ta ett bett i handen och testa, oerhört effektivt.

Jag har testat bett i handen/armvecket/foten och förstår principen. Jag har även varit på en hel del föreläsningar och dessutom studerat olika bett en del. Jag är mycket intresserad i hur bett inverkar.

Personligen tycker jag att tvådelat borde vara väldigt obekvämt… Men hästar ÄR olika och en del trivs bäst på tvådelade. Jag vet en hel del hästar som inte alls trivs med tredelat eller rakt men som funkat utmärkt på tvådelat. Jag lyssnar ändå helst på hästen snarare än vad människor tycker och tänker. Om en häst hade verkat gladast med en rosa post-it lapp på tungan och följt handen bäst med det så hade jag ridit med det. Förutsatt att post-it lappen hade tillhört den av de tre ''kategorier'' (som jag delar in bett i ) som jag trott var bäst för hästens utveckling. ;)

Tredelat trycker lika mycket på sidorna, mittendelen är för liten för att minska det trycket vid tygeltag. Och ju fler leder ett bett har, desto mer rör det sig i munnen vid tygeltag; å ena sidan anpassar det sig efter munnen, å andra sidan rör det sig och trycker konstigare. Tänk på kulbetten, de är ju ledade i en massa leder, även de trycker på sdorna och dessutom ''kramar'' de underkäken vid tygeltag, eller i värsta fall skrapar/dras mot lanerna om man tar i ena tygeln. Fast det bettet har väl aldrig blivit kallat milt heller..

Personligen föredrar jag raka bett, med låg port eller tungfrihet som passar hästen. Inget knipande, nötknäckande eller gomtryckande.. eller de här ''tredelade'' med en bred rulle på mitten; man kan röra varje sida och ge rätt signaler, man får ingen nötknäppning eller tryck mot kinden.. enda felet är att de flesta är lite för tjocka. Ändå trivs inte alla hästar med den typen av bett heller, utan man får lyssna på hästen.

(eller tja.. helt ärligt föredrar jag muserola/ridkapson med fast järn till att börja med, och kombinerat med stångbett när hästen lärt sig att följa handen, och en mjuk hand..)

Det människan kan avgöra bäst är om tränsbett, stångbett eller gag är bäst för hästens utbildning och skolning, men hur mundelen bör se ut är det hästen som vet bäst. Så tycker jag iaf.