Jag fick tips om att lägga min fråga här och passade såklart på att bli medlem 🙂

Jag har nyligen köpt ett varmblodssto (travare) på 7år. Hon har stått på lösdrift ett par år och är nu under min träning. De första två veckorna lade vi tid på att lära känna varandra. Jag arbetar och tror på tillit istället för "straff" om hästen inte vill som jag. Men beteéndet blir nästan värre.

Hon står inte still vid uppstigning, jag behöver dessutom hjälp upp (pall eller att någon slänger upp mig) då hon är närmare 170 hög och jag är 160 kort . Förutom det började hon, efter någon vecka med skritt i skogen och någon trav på banan, att inte vilja gå dit jag ville. Antingen stod hon blixt still eller så började hon rygga, till och med så att hon har rest sig ett par gånger. Jag började då fundera på om hon hade ont någonstans, kunde det vara bettet som skavde eller rent av sadeln?

Jag testade att enbart tränsa och ta med henne ut på gården. Jag tog med en pall och stod där bredvid henne. Hon stod helt stilla och jag kunde hoppa upp. Det var alltså inte träns/bett (eller nacke). Jaha, men då var det väl sadelns tur att bli kollad då. Dock ville hon inte gå dit jag ville (helt hundra då heller).

Sadelutprovare kom ut till stallet. Hon gick igenom vår tjej och kunde inte hitta mycket mer än någon spänning i ryggen. Det masserades bort, men sadeln var helt åt skogen (fel för henne) och vi fick tips om vad som skulle vara bäst. Ny sadel är köpt och den sitter bra.

Vår tjej har inga ben- eller andra skador. I stort sett som unghäst, med att hon varit frisk hela tiden och inte arbetat "sönder" sig. Hon är lugn, lite nervös för nya saker, men otroligt fin i all hantering. Snäll, mysig och vi har funnit varandra. Hon älskar att trava och gör det gärna snabbt och ofta. Öronen rakt fram hela tiden och hon verkar ha kul. Men så är det de här med att hon inte vill gå dit jag vill utan att någon annan leder (som min mamma när hon är med).

Jag har läst alla möjliga böcker om hur man på bästa sätt ska arbeta med sin häst, där jag funnit några tips. Jag har testat att vända henne bort från "läskiga" saker och ibland går hon framåt (då med mycket beröm) eller att använda tyglarna så att det faller lite lätt fram och tillbaka mellan halssidorna (när hon ryggar/reser sig) och snabbt berömma/sluta när hon går framåt, och det har också hjälpt - men för varje dag som går tar vi ett steg bakåt. Den väg vi har gått (eller de vägarna) har hon börjat stanna/rygga allt tidigare. Snart kommer vi inte från gården. 

Hon är pigg, öronen framåt, reser inte på huvudet och verkar må bra - men hon vill inte som jag.

Kan det vara så, eftersom jag ibland hoppat av för att leda henne, vid platser hon inte vill gå fram till (vilket går hur bra som helst) att hon lärt sig att "aha, gör jag så där så går hon av"? 

Jag har lett henne fram och tillbaka, flera gånger, på olika ställen, för att hon ska känna tillit till mig, men på ryggen vill hon inte alls. 

Har ni några tips?