Jag köpte mitt varmblod i ren panik av slaktaren före han skulle avlivas. Såg ingen anledning till varför dom skulle slakta en fullt frisk, treårig valack. Han var oinriden och misskött, så i början var jag nära på att sälja honom igen. Men jag behöll honom och det är jag glad för idag eftersom han har blivit en så otroligt snäll och lugn individ :) Dom är så himla trevliga och lättlärda!

Det var till stor del pengarna som styrde. Har man en budget på 15k har man inte mycket att välja på. :)  Jag var även ute efter en utmaning för mig själv och se hur långt jag kan utbilda en häst.

 Jag lyckades dock hittade en oerhört fin ridhästmodell med stor kapacitet och all nödvändig utrustning ingick för de pengarna så jag är oerhört nöjd även om det har varit betydligt mycket mer jobb med honom än vad jag trott då han är oerhört känslig och lättstressad som individ. :)

Innan min nuvarande hade jag en kallblodstravare som jag utbildade upp till LA nivå i dressyr, det är två helt olika hästar jag har haft att göra med men det har varit minst lika kul!

På bilden är jag och min nuvarande varmbloding på framridningen inför dressyren på årets Ridtravarriks. :)

Min första egna häst var en ridtravare på fem år. Fick honom som tolvåring så vi hade en ganska svår start då vi båda var så gröna. Men under de fem åren jag hade honom så utvecklades vi enormt och jag är så glad att han ändå var min förstahäst.

Min nuvarande ridtravare har jag då jag gick på Travgymnasium, hade mycket stalltjänst och passhästar på skolan. Min ena lärare tog dit hennes ena häst till skolan och jag var såld!

Vi har haft en mycket tuff väg då detta är en otroligt svår häst då han är en sån enmanshäst. På banan kunde han gå med de flesta för då "stängde han av" och bara gjorde sitt. Men så fort man skulle rida i skogen eller ta ett pass i paddocken eller ställde andra krav så blev han lätt blockerad. Våra snart sex år tillsammans har varit blod, svett och tårar i mängder och från bådas håll - och nu i maj hade jag årsdag som hans stolta ägare!

Denna häst kommer stanna hos mig tills döden skiljer oss åt, då vi har funnit varandra och han har hittat sin trygghet hos mig.

Lägger in en bild som visar någon som INGEN skulle göra med honom på skolan eftersom han sågs som farlig, men som jag gjorde varje dag! Rida i grimma och grimskaft från hagen :) Min prins Euro Bore! <3

Jag har haft ett varmblod en gång i tiden. Det är speciella hästar det.

Det var en slump att jag ramlade in på Varmblods hästarna.. jag letade tillsammans med en tjej efter en foderhäst som vi skulle dela på tillsammans. Jag hittade en häst som personlighetsmässigt verkade underbar och jag föll för hästen bara genom att titta på annonsbilden..

När jag nämnde att det var en ridtravare backade tjejen ur och sa något i stil med "jag vill hitta en riktig häst att rida och inte en häst jag måste sitta och lära galoppskänkeln på" Men jag som redan föll tog den hästen som foderhäst och föll för hur underbara dom är att rida, hur stora personligheter dom har och ja allt detta som gör Varmblod så speciella.

Jag var sedan medryttare på systern till detta Varmblodet ett tag som såklart också var ett Varmblod innan jag skaffade min egna häst som då självklart var ett Varmblod :)

Jag är fastsprikad i denna rasen totalt och älskar hur underbara dom är. Är dock lite förbryllad över hur vissa hästmänniskor ser ner på travare och ser dom som strunthästar. Vissa ridtravare har gått långt, har sett många bra exempel på Varmblod som är duktiga i hoppning och dressyr till exempel. Kolla bara på till exempel inlägg #2 och hur fint det Varmblodet är. Tycker det är tråkigt att folk ser ner på ridtravare och slänger ut sig spydiga kommentarer som jag var med om när jag red i det allmäna ridhuset på min dåvarande medryttarhäst där dom red runt på sina fina halvblod och kollade ner på mitt Varmblod.

Min häst Laquila på bilden :)

#3 & #4 varför valde ni travare? slump? priset som styrde? eller nåt annat? :)

#5 tror folk ser ner på travare pga att det är svårt att avgöra innan hur långt en travare kan gå inom tex dressyr eller hoppning. Det är först när man sitter där och kommit en bit som man får ett hum om hur stor potential den har :)

Vissa har ju betydligt lättare att bli ridhästar än andra :)

Jag valde nog inte varmbloden, jag har gått efter individen vilket har varit varmblod.

Min första kärlek var mitt varmblod Kartan som jag köpte, 2005 som tyvärr gick bort 10 december 2008. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet och vilken häst han var, tävlade upp till 120 cm hoppning och LB dressyr, världens snällaste och personligaste häst.

När han gick bort och jag började titta på ny häst, tittade jag på mycket  olika hästar och det blev ännu ett varmblod, Oscar. Underbar häst på alla plan, började dock jämföra alla hästar med Kartan och bytte då Inrikting till Islandshäst ett tag då jag träffade Islandshästen Hreggi som jag föll för direkt, men han var en tuff grabb som skrämde mig allt för många gånger. Han är nu utlånad och jag har precis hittat min ledstjärna, Lanza och jag hoppas nu få tillbaka gnistan och bli den ryttare jag tidigare har varit.

Av mina erfarenheter, även om jag har varit öppen för alla raser och letat efter en individ som passar mig har jag till slut hamnat hos varmbloden, då dom stämmer in på vad jag söker.

En ärlig och snäll häst som är villig att följa mig i vått och torrt, villig att utvecklas och bilda ett band ihop och har en personlighet som ingen annan.

:)

Att det blev ett varmblod för mig var så enkelt som att jag beslagtog en av en fd arbetskompis, han var mager o då menar jag mager, höftknölarna stack ut o man kunde räkna varje revben på honom, han var inte skodd på minst ett halvår, han hade en supertunn sko kvar på en hov, resterande 3 hade han tappat, sömmen satt kvar i de hovarna. Jag vet med säkerhet att han inte fått nått hö den senaste veckan innan jag hämtade honom eftersom det hade tagit slut, detta var i december månad. Det tog 3 månader o fri tillgång på grovfoder innan han ens började lägga på hullet. Idag så här många år senare är han jättefin, utlånad på foder dock

Första varmblodet jag träffade var endast pga ekonomin. Hade inte råd med någon dyr häst så letade efter "billigare" och hittade ett varmblod på blocket. Jag blev fodervärd då han fortfarande gick på travet men efter flera försök i ridningen så fick vi reda på att han hade dålig rygg så valde att säga upp mig som fodervärd. 

Efter det började jag jobba i ett stall där vi red in unghästar, mest frieser men även en del korsningar, var på väg att köpa en connemara/frieser korsning men ännu en gång var ekonomin ett hinder. Har sedan dess haft ett varmblod på stopp hos mig för inridning som ägarna sedan sålde till en tjej. Men kände efter ett tag att jag ville ha egen så köpte mig min ardenner som jag hade som skogsmulle häst, efter graviditet och ridningen kom igång igen blev jag sugen på en mer "ridhäst" och det föll sig naturligt för mig att leta varmblod då dom jag haft har hittat en plats i mitt hjärta trots deras problem av alla sorter. 

Så idag är mitt hjärta fyllt av mina två favoritraser och två fantastiska hästar :)

Enda erfarenheten jag hade av travhästar var att ha ridit några omskolade travare och kört travhästar på en skola under en kortare period.

Jag var ute efter ett projekt, att få forma min egen ridhäst så att säga. Så hittade jag en annons om en travarvalack, lite äldre än jag tänkt (då 13 år) och ingen bild men hästen lät intressant ändå, så jag åkte och provred. Provridningen gick inget vidare (slutade med ett sjukhusbesök för min del, haha) men jag fastnade ändå för denna trevliga lilla häst med en arbetsmoral som jag inte träffat på hos någon ridhäst. 

När jag hämtade honom var han outbildad, förstod inte ens sidförande hjälper, dessutom var han rädd för allt och långt ifrån trafiksäker. Absolut ett projekt, med andra ord. 

Nu har jag haft honom på foder i 1½ år och vi har utvecklats massor, både han och jag. Jag hoppas kunna ha kvar honom länge, men nästa häst blir nog inte en travare. Jag är väldigt förtjust i travarnas temperament och arbetsvilja men i övrigt saknar de de egenskaper jag önskar hos en ridhäst.

Slumpen, jag stirrar mig aldrig blind på rasen när jag letar häst utan går enbart efter individ och mitt syfte med hästen. Hade aldrig haft vbl innan bara fjording och nordsvensk! Jag var hästlös då jag precis avlivat fjordingen jag då hade och var iväg och tittade på en mängd olika hästar och olika raser så snubbla jag gång på gång tillbaka på en annons på ett vbl sto utan bild och med rätt lite text så jag bestämde mig tillslut för att ringa och boka tid för att se på hästen och det räckte jag såg henne så sa jag "henne ska jag ha." Min mor som även hon håller på med hästar och som var med tyckte att jag förhastade mig då jag knappt hälsat ordentligt på hästen än mindre provridit ;) Jag ångrade mig många gånger det första halvåret då hon var iprincip rädd för sin egen skugga och kasta hit och dit för en så liten grej som att vattenhinken stod 1/2m mer åt säg vänster än vad den brukade… Jag var ju van vid mina tidigare cool lugna kallblod som sällan rörde en min ;) Men idag ångrar jag mig inte en sekund! Det tog ett tag för oss innan vid visste vart vi hade varandra och MYCKET miljöträning, men nu har jag en vän för livet sen några år tillbaka :) Har ett vbl sto till som hamna hos mig istället för på slaktbilen, och det är en trevlig dam som sprungit på travet fram till -09 och som inte är helt färdig i sin omskolning än men är väldigt lovande! :)

Jag ville ha en utmaning så därför blev det så. 
Hade ridit travare innan och jag visste att det inte skulle bli lätt.
Men ibland lär man sig mest genom att lära sig den hårda vägen.

Jag är medryttare på en varmblods valack. 

Varför och hur jag blev det är inte en lång historia. Men iaf så var jag medryttare på en annan häst i samma stall som sedan inte alls passade mig och det hände många konsekvenser osv och då fick jag provrida en varmblods valack som jag DIREKT fastnade för och aldrig vill sluta hålla på med! :D