Ridtravare iFokus

Ridtravare

Etikett: kategori-1
Läst 6761 ggr
palma
15

Berättelsen om travarhästen som blev dressyrhäst

En krönika av Maria Karlsson.

Våren 2004, drygt nio år tillbaka, kom hon hem till oss.

Pappa hade sett hennes försäljningsannons i tidningen och av någon anledning, blivit helt besatt – han skulle ha henne. Mamma och jag delade aldrig hans förtjusning. Vi var minst sagt väldigt skeptiska. Ett varmblod? Helt outbildad? Njaah..

Pappa fick tillslut över mamma på hans sida genom att muta med att renovera badrummet. Haha..

Alla tre åkte vi iväg för att titta på henne och föll som käglor från första stund. Hon stod i en vildvuxen hage och betade fridfullt när vi kom. Vårsolen lös på hennes päls och fick den att skimra i guld. Det var en sagohäst.

Det var pappas häst från början. Jag var bara en liten tjej då, 11 år gammal, och hade ridit ponny i hela mitt liv. Så pappa red henne och jag fortsatte att rida vår ponny.

Det tog flera år, inte förens 2007, innan jag började rida henne. Vid det laget hade hon lärt sig det mesta som kan förväntas av en ridhäst, hon kunde galoppskänkeln och lydde hjälperna. Jag tyckte hon var rolig att rida – pigg och framåt. Dessutom hade hon en så härlig personlighet, vi klickade.

Resten är historia. Det är en lång resa från travare till dressyrhäst (vilket alltid har varit mitt mål) – Nio år tog det för oss.

Motgångar har vi stött på sedan dess. Min tjej tog överhanden på en medryttare, och efter det fick jag dras med en häst som stegrade sig och vägrade låta sig ridas. Hon betedde sig riktigt illa och min mamma förbjöd mig att sitta på hennes rygg. Men jag smög upp om nätterna och red henne i alla fall… Och tids nog tog vi oss igenom den pärsen också.

Värst har ändå alla fördomar varit. Dom har tärt som allra hårdast. Under flera år stod vi inackorderade i ett stall med mycket tävlingshästar. Jag har aldrig stött på så trångsynta människor.

Några stallkompisar var underbara, stöttade och berömde. Jag fick höra att min häst var den finaste hästen i stallet, gick som en klocka. Andra i stallet betedde sig riktigt barnsligt. Jag tror det smärtade i deras hjärtan när det såg en f.d. travarhäst som gick bättre än deras hästar för dyra slantar.

Med facit i hand ångrar jag inte vår resa för en enda sekund. Jag hade inte kunnat önska mig en mer lärorik eller tillfredsställande erfarenhet, eller en häst jag skulle ha älskat mer. Min häst har varit mitt livs största projekt, och därför gör det mig så glad när jag nu ser tillbaka på alla dessa år med inget annat än kärlek i hjärtat.

Den här texten är tillägnad dig som kämpar med din ridtravare. Gudarna ska veta att det inte är en lätt uppgift alla gånger. Vi har inte bara en häst att lära upp, vi har en hel rös med fördomar och negativa kommentarer att tampas mot.

Tummen upp till er alla med kämparglöden i ögat och hjärtat på det rätta stället! Jag tror på er.

Vår resa i bilder…

(Saknar tyvärr bilder äldre än 2008)

Våren 2008

 Sommaren 2009

Sommaren 2010

Hösten 2010

Idag

Brollan1
8
#1

Anledningen till att folk med dyra hästar ser ner på travare är just det att dom har lagt ner sååå mycket pengar på sin välstammade häst och har svårt att ta att en häst med sådan stam som en travhäst har kan göra det dom gör. En kompis vann dressyrtävlingar på en travare framför dom stora halvbloden eftersom den hästen ville så gärna göra rätt för sig och även om halvbloden hade lättare för sig från grunden så fick inte ryttarna fram detta lika bra som min kompis med denna travare som gav allt och därför kunde vinna tävlingar. Dom fick slita för det men det gick. En häst är en häst oavsett ras, den blir vad vi gör den till upp till sina egna begränsningar. (jag rider normalt inte travare, jag rider hästar oavsett ras) Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

palma
0
#2

Så sant som det är sagt! Låter som ett hälsosamt sätt att se på hästvärlden :)

palma
0
#3

Jag skulle vilja tillägga en annan sak, samma tråd som Brollan1 var inne på.

Jag tror att individen, inte rasen, exteriören eller stamtavlan är det viktigaste. Jag och min tjej har alltid klickat, vi har alltid haft den där personlighetskemin som är så viktig. Det är det som är fått oss att komma så långt.

Det är också anledningen till varför ett framgångsrecept inte behöver vara lika med en fantastisk stamtavla.

Brollan1
2
#4

Du har rätt i det att individens vilja att göra saker är en stor del, men vi kan inte göra något åt kapaciteten som hästen har med sig från hur den är avlad. Det är få välstammade halvblod når upp till GP och det är ännu färre hästar som inte är avlade för det som når så högt. Så aveln är en del, huvudet är en annan del och ryttaren är en tredje del i detta. För att nå högt så måste alla delar vara rätt. Däremot så kan dom flesta hästar (oavsett ras) komma mycket längre än många tror om dom bara lägger ner tid på grunderna med hästen.

Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

palma
0
#5

Självklart är det så. I ovan kommentar syftade jag inte på att bara för att vi har personkemin där så kan vi tävla på elitnivå. Nej nej.. :) Ovan text syftar jag självklart på ridning som en HOBBY, att lyckas som hobbyridare och tillsammans bli ett snyggt ekipage. Kanske ska förtydliga det.

[NellieLavec]
0
#6

Wow, vilken historia! Och vilken fin häst! Alltid roligt att läsa om att det gått bra för folk :) otroligt bra jobbat av dig, stort grattis :)

palma
0
#7

Det är så roligt att läsa en kommentarer som din! Tack så mycket! :D

Zabbio
0
#8

Travare är himla härliga i många fall. Otroligt känsliga och  sammarbetsvilliga :)

Min kille är lite överrörlig.. eller som min ridinstruktör uttrycker det lite godmodigt: "Om du gör si och så, så kan hästen inte göra det och det (tex välja fel galopp). Utom Crow, han är…speciell." 😂 Eller: "Men… de ska inte KUNNA vika sig sådär!" Men det är väldigt intressant att rida honom ändå. Vi får helt enkelt hitta andra vägar för att komma åt det han inte riktigt förstår. Och han försöker alltid göra rätt, det är bara inte logiskt för honom alltid.

Men han har det inte lätt för sig. Han kommer aldrig röra sig som en dressyrhäst.. visst  kan han flytta bak vikten, gå i skänkelvikningar osv och slutor är nog hans favoritrörelse. Så himla lätt det är att flytta honom också.. bara jag rör ryggen lite grann så flyttar han bak vikten,  och sitter jag lite tyngre på ena sittbenet böjer han sig så fint genom hela kroppen… men han är som en liten ål och de där benen gör inte riktigt som de borde. Han är den enda hästen jag känner till som galopperar på stället som en bergsget - bakhovarna lååångt under sig och framhovarna likadant! Eller också skyfflar han på.. osv. 

Men han är Rolig att rida. Och man får verkligen rida, annars börjar han gissa på vad han ska göra istället.. 

Vill man ha en häst som är känslig och sammarbetsvillig så är det nog en bra ide att leta travare. Vill man ha en som rör sig ''normalt'' och inte har en hel hög av små egenheter och konstigheter för sig.. så kanske det finns andra raser som är stabilare i  höftpartiet och ryggen. Eller också är Crow helt enkelt speciell.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

palma
0
#9

Hihi, så underbar han verkar! :D Huvudsaken att man hittar en häst man trivs med, eller hur? Och det verkar ju du verkligen ha gjort!

Fast jag kan inte hålla med dig om att alla travare är just som din Crow.. Min tjej är absolut inget av det du beskrivit!! Totalt olik! Jag antar att mer än det finns raser så finns det individer. Alla är dom olika, precis som vi är olika. Och det är ju det som är så himla härligt!! :)

Zabbio
0
#10

#9 Jo vi har hittat varandra :)

Nej, det är inte många som honom, travare eller ej.. men jag har nog aldrig träffat en travare som inte varit känslig och sammarbetsvillig :) Sen har de flesta heller inte så lätt att röra sig som halvblod heller (och varför ska de göra det?)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

palma
0
#11

Då är min tjej det enda undantaget då.. :) När jag rider henne rör hon sig "som ett halvblod" och hon är heller inte överdrivet samarbetsvillig. Det är en bestämd dam, och ger man henne lillfingret så tar hon hela handen. Däremot är hon lydig och känslig för hjälper, men där tror jag hur väl hon blivit riden spelar stor roll. Hade hon lärt sig att hon inte behövde lyssna på mina hjälper, så hade hon heller inte gjort det.

Zabbio
0
#12

Känslig för hjälper har ju med samarbetsvilja att göra :)  Fast jag har mest träffat vallacker, ston kan ju vara lite egna på den där punkten med vem de lyssnar på.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

palma
0
#13

Hihi, ja. Ston är en egen avdelning dom :) Särskilt fuxston.. :)

Brollan1
3
#14

Ston är som minihingstar, dom har sina könshormoner kvar vilket vallackar inte har, därför beteer dom sig som den häst naturen har skapt i honform. Vallacken finns inte i naturen och beteer sig som något slags neutrum, en häst utan hormoner på gott och ont. Gott för att dom är mera lätthanterliga, ont för att dom KAN bli slöa matälskande livsnjutare om man tillåter dom att bli det. Här spelar det ingen roll vilken ras man pratar om.

Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

[Forest]
2
#15

WOW! Härlig läsning och så himmla fin :) Ser att du lagt ner mycket arbete o det ska man ha beröm för- så jag säger grattis till mycket lyckat arbete och lycka till i framtiden 👍

palma
0
#16

TUSEN TACK! Så underbart glad jag blev! :D

[Forest]
2
#17

16 Blir så glad över se en välriden och väl utbildad travare som många fnyser åt, eller som väldigt många faktist skäms över att äga. Att visa lite dom kan med med rätt verktyg kan ändå försöka. Alla passar inte till dressyr men visst gillar dom att arbeta. Själv var min mer för hoppning och vi hoppa lite clerand 110, dressyren red vi bara för träning o den är inte heller min vassaste gren 😇

palma
0
#18

Vad härligt.. :) 

Med lite jobb och envishet så är precis allt möjligt. Ingen trodde min tjej skulle kunna bli en dressyrhäst, men tji fick dom.. Vi med ridtravare måste våga stå upp för oss, och inte tro på vad allmänheten tycker om travare. För visst kan dom, det har redan visats mängder av gånger.. 

..Viktigast är dock att man trivs och har kul med sin häst!