# Hjälp med ridningen
Author: Moalinn

Hej!  
  
jag funderar på vad jag ska göra med min sköthäst. På marken är hon som en ängel, för det mesta, men när jag sitter upp är hon som ett ånglok.  
  
När vi är ute och rider och hon ser något som hon anser är läskigt vänder hon och stegrar. Även då så vill hon inte gå fram och börjar backa, stegra och bocka. Vi har haft väldigt många bråk på grund av detta, och det sista jag vill är att bråka med henne. Vill kunna rida henne som jag kunde för ett år sedan, då var hon lugn - förutom på vägen hem.  
  
Ja, på vägen hem är hon hemsk. Det går allt för fort och det går inte att stanna henne heller, förutom att vända henne om som jag anser själv drar i munnen :/  
  
Jag vill inte skada henne på något sätt, men jag vet inte hur jag ska göra när hon håller på så här.  
  
Någon som har några erfarenheter av det här som kan ge mig tips och inte bara skriva att det är fel att slå hästen med spö som de gör inne på ridsport?  
Behöver verkligen alla tips jag kan få.  
  
Funderar på vad det är som får henne att ha så bråttom hem, hennes kompisar finns där, maten finns där men hon brukar inte ha några problem att lämna stallet.  
  
Hon är inte i jättebra kondition eller liknande då hon har stått ganska mycket i vinter.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

En häst som håller på sådär har antingen haft för många ryttare som bara trallat runt med henne och låtit henne göra såhär eller så är inte du bestämd nog. När hon gör detta (tänker främst på situationen när hon vid uteritt blir rädd för något o vägrar gå fram) - skänkla på henne och var bestämd! Nu menar jag inte att du ska sitta och slå henne med skänklarna, men du får visa henne att du bestämmer och att hon SKA gå fram. Sitt inte och dra henne i munnen samtidigt, det förvirrar bara. Om du hållt på och försökt få fram henne ett tag utan resultat - hoppa av henne och led henne förbi istället och hoppa sedan upp igen. Du ska absolut inte ge med dig och vända om och gå hem igen. Då lär hon sig bara att hon kan göra såhär. Sedan undrar jag, är hon en unghäst? Är hon världsvan än? Annars kan det vara en idé att ta en promenad på den uteslingan med henne och verkligen låta henne få in alla intryck och nosa på alla träden.

Och situationen när hon rusar tillbaks till stallet så gör halt med henne. Lyssnar hon inte - dra försiktigt i ena tygeln så hon vänder sig om. Stå sedan där ett tag. Beröm när hon stått stilla och vänd sedan henne om och skritta tillbaks mot stallet. Går hon lugnt - beröm! Börjar hon rusa igen - upprepa samma sak! Visa henne att du är bestämd och att du inte vill rusa utan du vill skritta lungt. Om du så ska göra detta hela vägen tillbaks till stallet - gör det. Tillslut lär hon sig. Jag förstod inte heller riktigt hur det exakt går till, vill du berätta lite mer detaljerat?

## Comment 2
Author: Brollan1

Om hästen är problemfri att leda förbi dessa "läskiga" saker så kan vi ju konstatera att hästen följer dig när du går framför den vilket betyder att hästen ser dig som ledare i den situationen. Men när du sitter på ryggen så blir det svårare för den att acceptera detta då du egentligen går bakom den och då blir den förvirrad över att inte få det stöd som den är van att få på backen.

Detta i sin tur får hästen att reagera med något som vi kan kalla panik över att inte bli ledd av någon som visar vägen åt den, därför tror jag att du får problem. När hästen är lugn så fungerar det på ryggen men när den blir upprörd så slutar den tänka och "glömmer" att du är på ryggen och vill hem till tryggheten vid stallet.

Det du kan göra är att fixa till lite "läskiga" saker på stallplanen eller tillsammans med andra pålitliga hästar och rid igenom dom med lite pondus från din sida så att hästen inte glömmer bort att du är där med den och visar vägen hela tiden. Detta för att se till att hästen får träna på att uppleva läskiga saker på ett ställe där den är trygg med ryttare på ryggen och när ni lyckosamt kommit igenom sådana saker så börjar vanan rota sig i hästens huvud och du kan ta lite längre turer bort från stallet.

Det är ingen ide att "bråka" med en skräckslagen häst, då händer sådan där otrevligheter som du råkade ut för. Det är min förklaring av det som händer mellan dig och din häst.

Lycka till

## Comment 3
Author: mikkkaan

Mitt varmblod är precis likadan på hemvägen.. Han drar upp huvudet och tar tag i bettet, och sen går det mycket fort hem. Har haft stora problem med det enda tills för någon dag sedan när jag kom på det som #1 skrev, att göra halt när han stressar. Försök att göra halter påväg bortåt också, så hon har fattat innan du vänder hemåt 😉Min är nu 18 år, och jag trodde att han skulle ha lugnat ner sig med åren, men icke då...

Lycka till!

## Comment 4
Author: Moalinn

Glömt svara, men tack för tipsen!  
  
Hon är ca 15 år tror jag, så hon har gått på travet innan också även om det var några år sedan nu.  
  
En vanlig ridtur lite mer detaljerat kommer här!  
Att hoppa upp på henne kan ta allt från 1 min till en kvart, beror på hur villig hon är på att stå still.  
Hon går på som vanligt, tills hon ser något läskigt - brevlådor, sandlådor, stora stenar och soptunnor är livsfarliga. Det är då hon tvärstannar, vänder om och börjar gå hemåt. Tar jag i henne stegrar hon, använder jag spöt (slår henne såklart inte, så ni inte tror att jag håller på med sånt) sparkar hon. Även att om jag tar tag i vänster tygel drar hon sig direkt mot höger sida av vägen, mot diket alltså, för då vet hon att jag släpper på tyglarna i och med att jag inte vill gå omkull (har gått omkull med häst i dike förut, inte roligt). Och bara det får henne att vinna över situationen. Tar jag däremot i höger går hon fortfarande mot höger, men är villigare att vända på sig. När hon väl vänt sig om kan hon gå två steg och så är det precis samma igen. Eller att hon stannar, och sen börjar backa. Den hästen kan backa om hon verkligen inte vill gå framåt, släpper på tyglarna och bara sitter där och hon fortsätter backa.  
  
Annars är hon lugn och fin i alla gångarter, förutom galoppen som fortfarande är lite halvt sådär, och inga problem alls att rida ut.  
  
Och så kommer man till hemvägen när hon bara helt enkelt tar sina långa ben och G Å R, finns liksom inget stopp i henne förrän jag vänder henne om.  
  
Jag testade det du skrev #1, har gjort det förut men tog tag i det mer och efter ett tag lugnade hon ner sig. Gav henne även långa tyglar vilket verkade hjälpa mer än att sitta och arbeta henne, tog tag då jag kände att det gick lite fort och lyssnade hon inte vände jag helt enkelt. Däremot kom det typ 6 bilar varav 5 av dem var såna där lugna människor som inte "vågar" köra förbi vilket gör att hon blir ännu mer stressad, fick vända henne och gå åt andra hållet igen för att de skulle kunna köra förbi utan att få en häst i rutan.  
Hon är trafiksäker, har aldrig varit med om att hon gjort såhär innan men antar att allting hänger ihop.  
  
Tycker det verkar väldigt logiskt det du skriver #2, kanske att jag också inser att jag behöver göra mer för att hon ska lita på mig uppe på ryggen. Så fort isen försvinner i paddocken ska jag lägga ut lite saker som jag ska försöka rida förbi utan att hon bråkar.  
Tog en höpåse på marken sist, hon reagerade inte när jag slängde runt den på henne, men när jag hade lagt den åt sidan och det kom en liten vindpust som fick den att flytta på sig någon millimeter blåste hon upp sig. Men hon följde med mig som en hund även om hon var lös, så tar det som att hon litar på mig på marken.  
  
#3  
Tack, fick lite hopp om att det kanske kan gå att lösa. Inte bra för henne att behöva stressa så mycket.  
Försöker ibland att stanna henne på väg bort också, det går bättre och bättre kan jag säga. Nu kan jag stanna på en sträcka på kanske tio meter utan en massa trams ner i diket istället för kanske 100 meter och så långt ner i diket hon bara kan gå.  
  
  
ohharre vad långt det blev, applåd till dig som orkade läsa! 😃