Så skriver Hanna Engström, ridlärare i akademisk ridkonst och ägare av Gotlands ridakademi, om den gången kallblodstravaren Qim först kom till hennes gård.

Tiden som passerat sedan dess har varit en berättelse som dem man läser om i sagoböckerna. Qim var 16 år, hade precis pensionerats från travet och aldrig haft en ryttare på ryggen. Sin ålder, sin ras och omgivningens fördomar till trots, han är idag 25 år och piafferar helt fantastiskt.

Tagit sig vatten över huvudet
”Jag var först skeptiskt till att börja rida en 16 år gammal travare även om fördelarna också är stora”, berättar Hanna Engström. Lung- och hjärtkapacitet är hos travare välutvecklad från travet och om kroppen klarat travets alla hårda belastningar är förutsättningarna goda att den är såpass atletisk att den klarar en omskolning. Travare är även väldigt lyhörda för rösthjälper och finner de naturligt att tänka framåt.

När omskolning väl började upplevde Hanna, fördelarna till trots, att hon tagit sig vatten över huvudet. ”Jag fick lägga tidsplanen på obestämd tid”, skriver hon. Travarens kropp, rörelsemönster och koordination är ovan med den gymnastisering emot bärkraft som ridningen kräver. ”Qim var så stel att han inte ens kunde ta en godisbit till höger om sin skuldra, men till vänster gick det fint!”, berättar hon.

Vägen blir till medan du går
Qim var så kallad ”travsäker”. Hur mycket du än drev på honom föll han aldrig in i galopp. Hanna kallade honom för ”tvågångare” och nöjde sig så länge med skritt och trav. Vanligt inom akademisk ridkonst valde hon att istället för galopp utbilda piaffen först. ”Jag kunde känna väldigt starkt på Qim att han inte kunde stå ut med hur pinsamt det var att visa sig inför de andra hästarna i lugn trav och skritt. Det var bara losers som galopperade och Qim var definitivt ingen loser!”, berättar Hanna om Qims totala motvilja till att galoppera.

Hanna pressade inte Qim att galoppera förrän hon förklarat för honom vad ridning, gymnastisering och bärighet gick ut på. ”Det gjorde att vi fick ett mer avslappnat samt målinriktat förhållande och successivt började Qim förstå att det också går att lägga prestation i detaljer och små moment”. Att ombilda en travhäst innebär inte bara att bygga om musklerna. ”Det ligger en mental del i det också. Hästen ska vilja och förstå det du gör”, förklarar hon.

Hög ambition och gott om tid
”Det går inte fortare eller långsammare att utbilda en travhäst framför en vanlig ridhäst”, skriver Hanna. Allt som har med dressyr och utbildning att göra tar tid. Senor och ligament ska långsamt och successivt vänja sig vid en annorlunda belastning. Ryttaren måste lära sig förhålla sin kropp och sits till en häst som från början använder mer skjutkraft. Man lär sig även hur stora steg man kan ta varje dag utan att få bakslag. Hannas råd till alla, oavsett vilken häst man har, är att ta ett steg i taget. ”Ha en hög ambition, ta dig gott om tid och använd en bra pedagogik. Gör det vardagliga arbetet med hästen till en fest varje gång ni är tillsammans”, skriver hon.

"Jag vet att alla hästar kan piaffera, galoppera och utbildas, men att ha en kommunikation baserad på ömsesidig respekt, det har Qim lärt mig. Det är nyckeln till varje mirakel där hästar och ryttare kan utöva ridkonst tillsammans. Trots att oddsen kan verka låga".

Tack Hanna Engström och Elin Berglund, Ekeskogs gård, Gotlands ridakademi, för ert bidrag till artikeln. Se  deras hemsida på http://dev.ekeskogs.com/